Aftonbladet – 23 december 1854, sida 3

Sjelf, fast icke rik, jag tänker Gifva mycket som en prins, Och det mesta som jag skänker I butiker icke finns: Åt de fyra Rikets Ständer Rothschilds fulla börs jag ger. Den blir nyttig när det händer, Att motion om anslag sker. Hejsan! man spendersam blifver. Nidskhet är en stygg skavank. Derför jag på gåfvan skrifver Den devisen: Va la Banque! Åt de mäktiga och höga Jag en kikare beskär, Genom hvilken ses hur föga Jordisk glans till båtnad är. Och ur Bellman vill jag rycka Den devisen utan krus: Jordens gudar, all er lycka År ett stoft, ett glittergrus.n Ödets gunstling, du hvars dagar Gå i fröjders solsken blott, Hör din sorgsne like klagar, Le ej åt hans hårda lott. Att du sorgens suck må vurda, Hjertats godhet jag dig ger. Lägg ej nånsin sten på börda Till devis du tecknadt ser. Martis son, ditt mod att löna, Jag dig ämnar göra glad. Du får valsar med de sköna Ock i tjensten högre grad. En devis jag ock dig bjuder, Att på lägret tas i akt, Likasom när valsen ljuder. Den devisen är: Håll takt. Publicisten vill jag unna Och förära en trumpet. Må med denna han förkunna Blott hvad man ej redan vet. Till devis hvad skall jag sätta? Dermed jag mitt hufvud brytt. Tyst, se här jag har den rätta. Så den lyda bör: Hvad nytt? Mäingen herre dansar, dricker, Lefver friskt i sus och dus, Tills från baler och picknicker Det till gäldstun bär burdus. Hvad får han till julklapp vänta? Jo, en meteor så grann. Till devis jag ämnar pränta Orden: Lyste och försvann. Gamla fröken, förr så vacker, Nu sig ful och skrumpen ter, Och af älskares attacker Aldrig hon besväras mer. Hon åt andra lemnat platsen Och med skäl en spegel får, Jemte till devis den satsen: Tidens makt på allting rår. Man Lör ömma för poeter. Ack, det slägtet nödstäldt är, Ty med bara rim och meter Ingen guldmalm brytas plär. De:för jag åt skalden skänker Mecenaters understid. Till devis jag välja tänker Såsom lämplig: Dagligt bröd. Jag ett postkontor begärde, Och en gynnare jag fann, Som mitt hopp med löften närde, Tills likt dunster det försvann. Honom någonting jag gifver, Som ses glimma men är strunt, Och devis på gåfvan blifver: Lofvar rundt och håller tunnt. Unga, täcka symamseller, Eder flitens skatt jag ger, Flit i allt hvad man beställer Och förtjenst allt mer och mer. Men ej nog med gåfvan bara, En devis J äfven fån. Denna: Glommen ej att vara Städse lätta uppå trån. Åt enhvar, som motgång trycker, Jag till julklapp egna bör Sinnesstyrkan, och jag tycker Att en stor present jag gör. Mad i hvarje bröst den sprider. Ja, devisen ej förgät: Här i verlden prack man lider, Men man ger sig e för det. Smuglarn vill till tjenst jag vara. Han får hjortens snabba lopp, Att af tullbetjenters skara Han ej måtte fångas opp. Till bans gagn må gåfvan iända. Mesa hvad skall devisen bli? Bäst bland alla är kanhända Just den här: Importen fri. Ockrare, mig gifmild kalla. Jag reversers mangd dig ger. Tag dem, ty de äro alla Goda papper som du ser. En devis för dig jag finner, En som passar excellent, Och som viset ditt bifall vinner. Denna: Hundrade procent. Hörsel ger jag åt spionen, Hörsel som förträfflig är. Jag det gör af den resonen, Att vår junker lyssna plär. Med min gåfva skall han sluka Mycket nytt, så är mitt hopp, Och att gåfvan fiffigt bruka, Fåc han till devis: Pass opp. Spelare, till sist jag lemnar Dig, du värda hedersman; Men en julklapp jag dig ämnar, Som behagar dig min sann. Denna kortlek jag dig bringar. Må den vinster ka!la fram! Hör devisen, skönt den klingar. Så den låter: Stora slam. — Det är slut. Jag har ej mera Denna jul att bjuda på. Hvsd jag kunnat dig prestera, O Publik, beröm låt fä. ÅAnnarae hlir min gore förfärlig