Aftonbladet – 23 december 1854, sida 2

Huru? lögn! upprepade han stucken. Fråga då de andra gossarne., Vill du tiga! skrek Roullard, alldeles utom sig. Jag skall tiga,, svarade Noiraud; men ni får ej behandla mig som en lögnare. . Jo, lögnare ! upprepade guldsmeden ursinnig; och för att bevisa att så är, kör jag bort dig. Mig l E Lemna boden på stunden! Jag tål ej i mitt hus folk som understå sig att tala med vanvördnad om kardinalen; jag är hans höghets trognaste undersåte; jag ville för hans skull få offra min förmögenhet, mitt lif... Lefve hans höghet, kardinal Mazzarin! Roullard visste knappt mera hvad han sade; han öppnade boddörren och visade Julius gatan. Denne sednare, som i förstone stått liksom förstenad, ville omsider försöka att få förklara sig; men uldsmeden lemnade honom ingen tid dertill; han befailde honom att gå sin väg och tillade, att om han nånsin mera understod sig att komma inom hans boddörr, skulle han få smaka piskan. Efter flera fruktlösa försök att stilla sin mästares vrede, förgick tålamodet slutligen Noiraud och han utropade: Välan då! Likagoåt! Jag går väl min väg, eftersom jag märker att ni blifvit alldeles galen ! Här har du hvad du har att fordra, sade Roullard, framletande några guldmynt ur sin skriflåda. Det skänker jag er, afbröt Julius, som åter påsatt sin hatt. Tag der; J28 vill icke att du skall ha någon avledning att återkomma hit. Återkomma hit! utropade den unge gossen, utom sig; sedan jag blifvit Lehandlad som en lögnare och bortkörd! . .. Man skulle ha bra litet hjerta i bröstet för att kunna