Aftonbladet – 23 december 1854, sida 1

Och hvarför det då ? Jo, emedan ända hittills morbror; räknat sina egentliga kunder mest bland prinsens anbän gare.s Än sen då? sOch som ni derigenom fått höra så mycket ondt sägas om kardinalen att ni vant er att sjelf föra samma språk, så . . . Tyst! afbröt guldsmeden och lade med detsamma sin hand på flickans mun; du får ej vidröra detta ämne, Johanna. Om jag upprepat något löst prat om hans höghet kardinalen, så har jag haft orätt; och då man erkänner sina fel bör man ej vidare förebrås derför.n Visserligen, kära morbror, men edra bodgossar och gesäller ha samma vana ... Den vanan få de vara så gunstiga och lägga bort, återtog Roullard i bestämd ton; jag kommer :; att tåla att mitt folk på något sätt blottställer mig. Då jag talade mindre väl om kardinalen, kände jag ju honom icke. — Dessutom lefde mäster Vatar då ännu, och jag hade således ingen uteigt att komma åt platsen. Sedan i förrgår deremot är allt annorlunda; ty det var i förrgårs afton som man berättade mig nyheten, då jag gick hemåt och skiljts från Julius som jag ledsagat till Saint-Gerthuihs-diligensen ... A propos, Julius är ej ännu återkowmmen? Nej, morbror,, svarade Johanna som oupphörligt såg ut åt kajen, jag förstår ej hvarför ban dröjer så länge, jag börjar bli ängslig att. .. Jaha, bevare väl, inföll mäster Roullard, hastig: öfvergå nde i en misslynt ton, du tar fasligt lätt illa vid dig när det är fråga om Julius Noiraud! Du tänker väl ännu alltid på det der präktiga giftermålsförslaget, kan jag tro, icke sannt?, Det var min morg önskan att jag skulle