UR GUCIUUR.,. VV PIM 00 räknas efter teckningssuraman. Bref från Ostindien. Ur ett bref från en ung svensk missionär Ostindien, hr O—y, dateradt Tranquebar d: ) Okt. 1854, hvilket blifvit oss benäget medeladt, införa vi följande utdrag: Ingen hemma kan göra sig föreställning om hvad r ett förskräckligt är vi upplefvat i Indien; 7 mä der hade vi oupphörlig torka och brännande hetta, rarje vattendrag uttorkades, hvarje grässtrå och omma afbrändes, löfven på träden äfvenså, och vart man for såg det ut som Saharas öken; sanden wr brännande het, så att menniskor och kreatur fingo r på fötterna genom gående; total missväxt, kolera ungersnöd för menniskor och boskap inträdde, och huru det nu är nägot bättre, dö likväl menniskor opvis af hunger, och vi måste betala alla lefnadsmeel med dubbla priser. I följd af den förfärliga het an (som för 3 månaders tid gjorde mig nästan odug g till studier) samt andra ledsamma omständigheter ar jag ej känt mig hågad att skrifva till någon wenniska, tänkande på ordspråket: inga bref äro oda bref,. Jag har också haft att kämpa med den risis, som hvarje europ måste gä igenom i detta land, nnan han blir acclimatiserad. Hufvudvärk, brist på petit och matsmältning, bölder, stickande kläda, prickly-heat; huden blir neml. af hettan dragen pp i små röda blåsor eller jumplar, som sticka likt :nappnålar), sådant har man här nästan beständigt tt dragas med; i den hetaste tiden magrade jag af, nina kinder insjönko ete., men nu har jag Gudilof senomgätt min kris och är ovanligt frisk. L. har lilit mycket; hans lefver har varit angripen och han ar nödgats ställa sig under doktors ständiga uppsigt; mu är han bättre. — Med afseende på vår ställning ill tyskarne, sä hafva vi mäst erfara att föreningen med dem, ehuru välment, var ett misstag; vi äro wu skiljda från dem. Då de äro män utan uppfostran och utan kunskaper, hafva de uppfört sig emot )ss såsom de råaste tölpar, och nu sist hafva de företagit sig att vägra oss sakramentet, emedan bror L. tagit nattvarden i en engelsk missionärs kyrka, samt jag förklarat att detta ej vore någon synd och aldraminst värd exkommunikation. På detta sätt hafva tyskarne härstädes, som tillhöra en fanatisk riktning i Lutherska kyrkan, gjort det alldeles omöjligt för oss att längre vara tillsammans med dem. Den 22 Sept. skrefvo vi härom till styrelsen, och vi veta ej om vi blifva kallade hem till Sverge igen eller ej. Vi vilja ej fara hem, utan önska att få en egen svensk station, under den engelske biskopens faderliga uppsigt och ledning. Det Tamuliska språket är mycket svårt och fordrar mångårigt, träget studium och praxis innan man blir mästare af det. Det är dock intressant, välljudande och logiskt, samt har god litteratur ; det har ock blifvit bearbetadt af missionärer under en tid af 150 år. Vår bibelöfversättning är förträfflig, och engelska bibelsällskapet förser hvarje missionär på hela jordens rund med så många biblar, som han behöfver för missionen, och detta gratis; detta är ju mycket beqvämt? Sålunda behöfva mis sionärerna här blott skrifva till the auxiliary biblesociety i Madras, så sänder man lastvagnar fulla med biblar och testamenten. Det stora brittiska bibelsällskapet har omkring 8000 filialsällskaper, som sprida bibeln på alla kända tungomål, bland alla jordens sfolk. Ingenting kan tänkas mera upplyftande, mera storartadt än detta välsignade verk; ingenting kan för en kristen vara mer glädjande att läsa än de ärliga berättels rna, som tryckas i London, der man fär insigt i det storartade machineri, som nu verkar för att omvända jordens folkslag till kristendomen. Här i Iodien lutar den flertusenäriga hedenlomen till förfall. Öfverallt ser man ruiner efter afgudatempel, och deremot den ena kristna kyrkan efter den andra resa sig. — L. och jag bo nu tillsammans i Tranquebar i ett af de bästa husen i sta den, för helsa och studier gynnande, och ej likt det eländiga missionshuset som doktorn förbjöd L. att bo uti. — — — — Jag förmodar att Sverge vid denna tid har krig med Ryssland. Det är ju ynkligt att Sverge ej förr gjort ett med England och Frankrike, då det är ett rättfärdigt krig, hvarfhed Gud straffar czaren, som så länge förhindrat Guds ords läsande, spridande och förkunnande. Hans stund synes nu vara kommen, ogh gränsen för hans alltförtryckande despotism vara satt — — — — Brefvet af den 25 Mars emottog jag den 13 Maj. Posten går vanligen på 5 veckor från Madras till England, men så snart nägot kommer i beröring med Sverge, längsamhetens land, så är det ej underligt am J fån vänta 7 veekor innan mina bref komma fram. Vi må nu vara glada öfver denna snabba postgång, om vi jemföra den med ställningen för 50 år sedan; !I, är och stundom mycket längre åtgick för ett bref att befordras till Sverge från Indien. Inom kort göra engelsmännen nog postgängen ännu qvickare. Vi bafva redan elektriska telegrafen från Bombay til! Calcutta och Madras, och från Calcutta upp till FHimalayatrakten. Engelsmännen ämna utföra en telegraflicie emellan London och Indien, så att vi på nägra tim mar kunna få underrättelser från Europa, Genom telegraflinien från Konstantinopel öfver Alexandria till Bombay veta vi så snart som i Sverge hvad som föregår på krigsskådeplatsen. — — — — De mest storartade ansträngningar som verldshistorien kan uppvisa göras af engelsmännen för att omvända, civilisera och uppodla Indien. Ett helt jernvägsnät är planeradt och linien mellan Calcutta ech norra Indien redan öppnad. ivå gossar i Bengalen, som sägo lokomotiven komma, trodde det vara ett monster frän afgrunden och dogo af förskräckelse på fläcken. Engelska ingeniörer utföra här storverk med millioner af riksdalrar till deres disposition. Kanaler, landsvägar, stora vattudammar, stora broar, bus för resande ete. finnas nu öfver hela Indien. Naturligt vis ju mera engelsmännen göra för Iadien, dess mera inkomster få de. Alla åkerfölt i Indien måste stå under vatten, eljest växer ej riset, den här ensam brukliga säden. Det steg af framåtskridande, hvar öfver jag mest gläder mig, är bvad som göres föl hinduernas uppfostran. Härvid erkännes nu allmän bäde af parlamentet och alla författare öfver Indien: sangelagenheter den stora välgerning som missiona rernas skolor utgöra för. Indien. De bästa infödda em betsmän hafva fätt sin uppfostran i missionsskolor Engelska och skottska missionärer förijena här först: rummet. Engelska styrelsen har nu gjort en pla! för att förse bela Indien med skolor. På de vigtiga ste orterna hafva redan styrelsens skolor en läng ti haft beständ, men som bekant är, har ej bibeln blif vit införd i dessa skolor, ty ostindiska kompagniet köpmansanda fruktade att engelsmäpnen skuile för lora Indien om folket anade ett proselytmakeriförsök Jag vill ej klandra dem för det, ty jag hatar tvån i religionssaker; likväl hafva dessa köpmän varit all för skuggrädda, och derför har ingen välsignelse åt följt deras skolor. Öfver hela Indien äro ungefz blott 25,000 barn i kompaniets skolor men 125,000 msactanärernas. I alla missionsskolor Jäses bibelr ee ee a un dd Mm P2 MM 4 DD MM Sw bru ee en