Aftonbladet – 19 december 1854, sida 6

detta enligt utseende så ädla beslut familjerådets bifall, hvilket enhälligt och med förtjusning öfverlemnade henne förmynderskapet öfver den faderoch moderlösa. Jag afhöll mig också omsorgsfullt från hvarje ord eller steg af fientlig karakter. Det var dessutom nödvändigt för mitt värfs fullbordande att Adelaides hus alltid stod mig öppet. Inför verldens ögon hade jag inga verkliga rättigheter till en förmyndares funktioner; jag kunde endast utföra dem i mörkret och med den största försigtighet för att ej uppväcka den lagliga förmyndarinnans fruktan. Skäl hade ej fattats henne, hon hade ju endast behöft besvära sig öfver min ringa slägtskap eller föga aktningsbjudande älder. Ehuru långt ifrån nöjd med hvad jag hade tillfälle att se, egde jag nog välde öfver mig sjelf för att ej begå någon dumhet, och under några raånader gick allt bra. Emellertid förvärfvade Therese med åren nya behag och ökad skönhet; det dröjde ej heller länge innan jag märkte att hennes åryn hos mig förorsakade en verkan, om hvilken jag aldrig kunnat drömma, och den känsla hon ingaf mig började att hafva föga likhet med den faderskärlek jag bestämt henne. Men som i sjelfva verket det jag kände för henne hvarken förbjöds af lagarne eller moralen, brydde jag mig ej om att besegra :mina intryck, utan gaf dera fria tyglar; dock gjorde jag mig det till en sträng pligt att ej låta min kusin sna något; jag hade lofvat att göra hennes lycka till mitt hufvudsyfte i allt,;och det var ej med den lilla inkomst hvilken knappast räckte till mitt ungkarlslif, :om jag kunde hoppas försäkra en qvinnas sällhet om hon än vore begåfvad med de minsta anspråk, Jag hade nu endast en tanke, en ärelystnad, den att förvärfva förmögenhet, och denna