stöld... Det är sannt,, tillade han skrattande, att jag är på en gång tjufven och den bestulne. Jag förekommer mig som de goda småstadsgummorna, hvilka fuska på hushållsbudgeten för att hjelpa en son som är student i Paris; de hafva endast tusen olika sätt för att låta frukten af deras fromina stöld framkomma till sin bestämmelseort, då jag deremot behöfver en hederlig man, hvilken en dag troget lemnar min stackars Therese den skatt, hvaröfver jag satt honom till väktare. Sådan är den medbro:tslighet jag bestämt dig till. Iugifver den dig någon motvilja ? sMn bästa onkel, inföll jag, tryckande hans hand, hvad än vå intröffa skall jag alltid göra mig värdig det förtroende ni visat m ig. Nåväl, så hör då ... . Men det var skrifvet att jag ingenting skulle höra. Min onkel blef afbruten af min tants och kusins återkomst, hvilka ej funnit pägon af de personer hemma, som de ämnat besöka. Vi skola vid ett annat tillfälle återtaga detta samtal, sade min onkel sakta, då han följde mig ut; faran är gudskelof ej stor. Så säga vi ofta för att trösta oss öfver ett dröjsmål, och synlig eller gömd är faran alltid der och väljer hvarken timma eller tillfälle för att falla ned på oss. Följande dag lät min tant underrätta mig, ett min onkel, träffad af slag, låg på sitt ytterst , samt att jag skulle skynda om jag ännu ville säga honom ett sisia farväl. Några minuter derefter stod jag bredvid den åöende; han låg utsträckt på en säng, seom man hastigt ordnat i hans kabinett; fältskären ck för tredje gången sin lansett i en åder, hvarur blodet envisades att ej vilja rinna. Adelaides drsg voro förvridna, och Therese jåg på knä, med munnen tryckt mot fadrens hand och förgäfves bjudande till att qväfva