Aftonbladet – 19 december 1854, sida 5

härnere, har jag ändå ej lust ett för snart söka komma i erfarenhet deraf. Jag tror mig ändå lefva nöjdare sedan jag försäkrat mig om dina känslor. Denna debut lät mig ana något vigtigt förtroende. Min onkel funderade några ögonblick och återtog: Du lär bli ganska förvånad om j:g säger dig att det lugn som du så ofta beundrat på mitt ansigte, långt ifrån finnes i mitt hjerta. Jag är icke hvad man kallar olyckligt gift. ty jag har intet att förebrå min hustru emot mig sjelf, men hon hyser ej den tillgifvenhet för min lilla snälla Therese, som jag hoppats. Man skulle nästan tro att hon vill hämnas på det stackars tarnet genom likgiltighet, stränghet, ja till och med orättvisor derföre att hon sjelf ej varit nog lycklig att blifva mor. Jag fruktar således att min dotter, då iag faller ifrån, blir faderoch moderlös i ordets hela bemärkelse. Om min död inträffar sedan hon redan är gift, blir olyckan ej stor, men i motsatt fall, hvad skall blifva af henne?... Jag behöfde derföre en verklig vän, hvilken heligt lofvade mig att blifva henne i fars ställe och helga henne samma omvårdnad och tiilgifvenhet som jag sjelf. Vill du blifva denna vän ?, Ja, min onkel ! Du skall då få hela mitt förtroende. — Hvad Thereses moraliska lycka beträffar, har jag blott att bedja dig beskydda henne så mycket du kan mot dem som skulle vilja henne något ondt. Hvad det materiella angår, har jag redan länge i hemlighet sysselsatt mig dermed, och om jag ej förr talat med dig derom, var det endast derföre ait jag fann dig för ung att hlifva min medbrotteling. Er medbrottsling ! Ja, min vän, ty det gäller nästan en