Aftonbladet – 18 december 1854, sida 2

Iför deras framställning vid en blifvande riksdag. Månne icke detta, yttrade motionären, skulle blifva en behöflig och tillika inflytelzeegande kontroll på våra lagutskott, för att förekomma den hugskoitsmessiga behandling af ärendena, som under de sednare riksdagarne vari der öfverklagad. Vidare torde det icke vara ett ovärdigt föremål för göllskapets uppmärksamhet att öfverlägga om behöflig förändring af rättegångssättet och arbetrordningen, isynnerbet vid våra hofrätter, der nu så mycken tid onödigt spilles. Möjligen skulle men i sammanhang härmed komma att fästa tanken vid behofvet att här i Sverge, såsom i andra civiliserade länder, inrätta en advokats-kår, hvars medlemmar borde hafva genomgått vissa strängare prof såsom vilkor för rättigheten att i öfverrätt föra andras talan. Säkert skulle det blifva : stor lättnad för domaren om han finge sakeror å ömse sidor utredda i stället för intrasslade, som de nu ofta blifva genom okunniga elillvilliga sakförare. Sådant blefve jemväl kontroll på domaremakten sjelf och skulle solikt betydligt minska antalet af rätteDgar, utan att i allmäshet göra dessa för parterna öfverdrifvet dyrare än nu och tillika hindra åtskilliga prejerier. På detta och flera andra sätt syntes det blifva möjligt att åt föreningn gifva ett iatresse, som den nu saknar, att göra den undervisande för unga jurister och genom denT a ett helsosamnt inflytande på skipuingen och lagstiftningen i landet. Sådant hindrade ej att det formela af organisationen kunde stå qvar, att ett program kunde uppgöras och diskuteras för årsmötena, och filialafde!ningarne stå i samma förhållande som nu till centralafdelningen. Men denna sednare, som ä den talrikaste och derjemte stationerad i rikets huvudstal, synte3 böra föregå med exempel af en friare och vidsträcktare verkningskrets, hvarigenom den säkert, likasom läkaresällssapet för läkarevetenskapen, snart nog skulle kunna blifva en ansedd, sjelfständig juridisk institution, och samla inom sig alla både yngre och äldre i!kare af lagfarenhet. Den torde till och med derigenom blifva en sporre på våra usiversiteter, att icke behandla den både intressanta och vigtiga rättsvetenskapen efter en ej sällan förvillande och själsdödande lexläsaingsmetod, egnad oftare att förbrylla än reda begreppen och sällan om någonsin ingifvande den kärlek för ett, vare sig vetenskapligt eller rent praktiskt studium, hvarförutan den torra slentrianen och det pedantiska formskäreriet småningom komme att upptaga ett alltför stort utrymme inom både lagskipningens och sjelfva lagstiftningens område, under det att rättsprinciperna och sjelfva vetenskapen förvisas till någon skräpveå i rättvisans palats. I afseende på verkställigheten föreslog motionären att man skulle hos hr justitie-statsministe n bereda sig tillfälle att få för sammankomsterna begagna justitie-departementets eller justitierevisionens lokal i kanslihuset samt det der befintliga ganska väl ordnade juridiska bibliotek, hvilket från lagberedningen blifvit dit öfverlemnadt. Afdelningens ordförande, hr justitierådet Schmidt, erbjöd, i anledning häraf, välvilligt till sällskapets begagnande, de flera juridiska tidskrifter, hvarå hr justitierådet enskildt presa