Aftonbladet – 18 december 1854, sida 1

NN Me lighetsnummer under de sista tio ären Isynts de komnitterade innebära ett bevis j derpå att vilkoren för helsotillståndet derstädes äro i hög grad otillfredsställande. I första rummet visar sig saknaden af tillräckligt ymnig vattentillgång. En vattenledning finnes visserligen, som förser den egentliga staden med vatten, dock endast til kligt till dryck och matlagning och som föröfrigt endast utskänkes på tre ställen. Förstäderna, der de fattigare klasserna bo, äro ännu sämre lottade, emedan de nästan sakna all vattentillgång, utom elfvens och kanalernas, hvilket icke är användbart till de förutnämnde hushållsbehofven. Kommitterade fästa derefter uppmärksamheten derpå, att en ändamålsenlig vattenledning gagnar ej blott i helsovårdsafseende, utan verkar äfven en förbättring i menniskornas yttre vanor, som fördelaktigt inverkar också å deras sedlighet, och att snyggheten sålunda föranleder renare seder. Vidare antydas fördelarne för industrien; såsom vattenledningars begagnande till inrättning af lyftkranar för varulossning och brandkranar 1 gatorna; på hvilka vid eldsvådor endast behöfver påskr.fvas en slang, hvarigenom erhålles en både högre och starkare vattenstråle än genom vanliga handsprutor: Slutligen nämnes äfven, bland fördelarne af en väl ordnad vattenledning, lättheten att anlägga badoch tvätthus i större skala, särdeles till allmänt begagnande mot låg afgift. Såsom norm för beräkningen af vattenbehofvet hafva kommitterade antagit 35 kannor om dagen för hvarje invånare. 1 förslaget till vattenledning för Stockholms stad be Ånas den dagliga förbrukningen till 30 kannor för hvarje person; den 1852i Brässel församjlade sanitära kongressen har, enligt hvad våra läsare uti de meddelade berättelserna om dess förhandlingar haft tillfälle att erfara, endast beräknat vattenkonsumtionen i större städer, med inräkning af alla personliga behof, renhållning, eldsläckning, tekniska behof samt allmänna badoch tvätthus, till 23. kannor om dagen för hvarje invånare. De båda svenska städerna äro af naturen bättre gynnade med vattentillgång än de flesta utländska och kunna derföre uppgöra en frikostigare beräkning. Utskänkningen anses böra vara oafbruten, så att rören, både de som ligga igatorna och de som bringa vattnet upp i husen, äro ständigt fyllda och gifva tillgång ihvarje ögonblick ; hvilket numera är den nästan allmänt brukliga metoden i stället för det förut använda sättet att endast på vissa tider om dagen införa vattnet i bostäderna och mottaga det i cisterner. För en folkmängd af 50,000 personer, hvartill kommitterade anse att Göteborgs, under förbättrade sanitära förhållanden, snart skulle uppgå, beräknas kostnaden aft en vattenlednings anläggande, alternatift från Surte sjö eller Gammelstads å, hvaraf kommitterade gifva det första förslaget företrädet, till omkring 1,500,t:60 och 1,200,000 rdr rgs, men den årliga kostnaden, inberäknadt ränta, amortering och driftkostnad, blir ungefär lika för båda, eller omkring SS,700 rdr rgs, hvilken årligen måste fyllas genom taxering, då kommitterade utgå från den ganska riktiga åsigten att det är kommunen som bör vara anläggare, hvarigenom vattnet erhålles för det billigaste priset, emedan kommunen icke behöfver beräkna någon vinst på utlagda penningar. Denna kostnad anse kommitterade böra uttaxeras på rum och tomter, hvardera fördelade i 2 klasser, med 4!7, rdr för ett rum af första klassen och 3 rdr för ett af den andra, samt för tomterna 34 och Vsk., allt rgs, pr qvadrataln. En familj, som begagnar 8 rum af den bättre klassen, skulle således komma att för vatten årligen betala 36 rdr rgs, hvilket icke torde uppgå högre än hvad en sådan familj vanligen betalar för vattenbärning, hvaremot beräkningen påtagligen utfaller betydligt till fördel för familjer eller ensamma personer i mindre vilkor, som begagna ett inskränktare antal rum, så att t. ex. en arbetarfamilj med ett rum och kök af andra klassen endast skulle betala sitt vattenbehof för året med 6 rår rgs, hvilket med nära hälften understiger det belopp den utan vattenledning måste, efter lindrigaste beräkning, betala för samma förnödenhet årligen. I afseende på renhållning, kloakväsende och dermed sammanhängande ämnen hafva kommiterade framlagt fullständigt utarbetade förslag, hvilka kunna blifva af mycken nytta för hvarje kommun som söker företaga en förbättring af sina helsovårdsförhållanden, men vi kunna ej här ingå i dessa detaljer. syfte med dessa rader är endast att göra visa åt de vackra bemödanden, som rikets andra stad ådagalägger att följa samtidens fordringar af sådana yttre förbättringar, hvilka på samma gång bereda utvidgade beqvämligheter för det dagliga lifvet, afvända de farligaste och allmännast förekommande anledningar till farsoter, öka sannolikheterna för en längre och kraftigare lefnad, och genom utbredande hos alla samhällsklasser af smaken för yttre trefnad, sundhet och välbefinnande äfven i hög grad välgörande inverka på den allmänna sedligheten. Sammanhanget mellan de kroppsliga lefnadsvilkoren och de sedliga tillstånden är numera så väl och så allmänt insedt, att vi ej behöfva frukta för misstydning, om vi säga att vattenledningar och dermed sammanhängande materiella förbättringar äro högst väsentliga civilisationsmedel för de orter der de anlägg Vi hafva äfven önskat fästa männens af facket uppmärksamhet på de särskilda utredningar, beräkningar och kostnadsförslag, som innehållas i det sakrika betänkandet af de göteborgska kommitterade. Det vore önskligt att hufvudstadens invånare derom ville inhemta kännedom, tilldess frågan om anläggningen af vattenledningen för Stockholm förekommer på sockenstämmorna i början af det nya året. OM Tf — — Kongl. Maj:t har den 4 dennes, angående väckt fråga om upphäfvande af det uti gällande tulltaxa stadgade förbud emot utförsel af tackjern, afiåtit till bergsoch kom