Aftonbladet – 16 december 1854, sida 2

Jag skyndade att meddela Theodor denna upptäckt. Han afhörde min berättelse med dyster resignation, men utan förvåning och liksom om han gissat allt på förhand. Då jag slutat, skakade han sorgset på hufvudet och gjorde ett smärtsamt bemödande att tala. Jag ber er, sade han, icke ett ord om allt detta. Det skulle vara att återväcka de sanningslöga rykten, som mer än en gång anklagat den olycklige Konstantin för hans on. kels död. De må väl åtminstone efter döden kunna tystna. Låtom oss åtminstone rädda minnet. Huru, ni skulle vilja lemna er väns död ohämnad! Ack! tror ni att mördarne stå och vänta på oss? I denna natt hafva de säkert passerat Pruth. Bessarabiens och Krims stepper äro vidsträckta. Hvem skall uppsöka dem der? För öfrigt,, tillade han med en oefterhärmlig ton, Marioula och hennes värdige fader hafva nog många brott på sitt samvete detta förutan för att hängas, om man nånsin får fatt på dem, och jag skall hafva dem i minnet., SLUT.