Li MARIOULA) Novell äf LEO: JAOBERT. Grefvens intendent hade gjort en allmän inbjudning i angränsande byar och samlat alla underhafvande i grannskapet. Herdar, stödda på långa stafvar och i en djupsinnig ställning, representerade det ursprungliga elementet. bland folket, det daciskt-romerska e:ementet, som nästan är försvunnet under tryckningen af tre eller fyra hvarandra följande olika civilisationer... Med sina. benbeklädnader af groft tyg, sin skjorta af samma ämne, en sorts lifrock, som sammanhölls af ett bredt bälte, hvari en lång knif var instucken, med sin fårpels fästad på skuldrorna liksom romerska manteln; med hela denna drägt erinrade de på ett frappant sätt om basrelieferna : på Trajani kolonn, eller de båda statyer af fångna barbarer, 8om stå vid ingången till vårt musge des antiques. Andra underhafvande, jordbruksarbetare i den vida ryska rocken, visade sig mera lifliga och buro vär för att göra festen lysande. Midt bland dessa märkte man lätt på deras mera vårdade klädsel och deras öfverlägsna min, förvaltarne och de lägre tjenstemännen, medelklassen, som börjar sysselsätta sig med politik, som läser Tidning för Transsylvanienv, ber till Gud för ungrarne, då. dessa slåss emot österrikarne, och som förbannar ryssarne. Zigenarne gingo från den ena gruppen till den andra med -sin gycklande munterhet, sin lifliga musik och sina ljudliga sånger. Detta.skådespel tilldrog sig till den grad min uppmär. samhet, att jag icke i början märkte, det jag hade sällskap: på min åskådareplats. Några steg från mig satt i den höga ljungen, med ansigtet nedlutadt i hän2)89 A. Bö n:o 283, 285, 287, 289 och 291.