Aftonbladet – 14 december 1854, sida 2

utgifvare under nästkommande år, har vidtagit den förändring i afseende på planen för arbetet, att det visserligen kommer att utgifvas i lika många häften som under hvartdera af de två föregående åren, men hvarje häfte kommer endast att innehålla 4 ark. Genom den nedsättning i priset — för prenumeranter till 7 rdr 16 sk, bko för hela årgången, och för subskribenter till 8 sk. bko häftet — som häraf blir en följd, hoppas utgifvaren göra sitt bibliotek spridt till många af dem, som förut ej ansågo sig ha råd att bekosta sig detsamma. i NORGE. Vi ha i dag erhållit norska blad af den 11 dennes. Professor P. A. Munch skall från början af nästa år utgifva en tidskrift: Norsk Maanedskrift for Historie, Geografi og Politikp. Christianiaposten antyder, att professor Munch vid sutet af derta år kommer att frånträda redaktionen af Morgenbladet. Juris cand. Sömme har blifvit utnämnd till extraordinär domare under det nu förestående sillfisket. I en polem.k med Morgenbladet, som åter är framme i krigsfrågan och dervid vrider och vränger sig, utan att rätt veta på hvilken fot det skall stå, yttrar Christianiaposten bland annat: Med afseende på den för oss vigtigaste frågan, Norges deltagande i dessa stora händelser, känna vi alla de mäktiga och aktningsvärda tendenser och önskningar, som vilja verka till fredens upprätthållande. Vi veta, att den kommer att bevaras så länge det går an, utan fara att mot sin vilja falla i ödeläggelse, i stället för att godvilligt gå till seger. Men, som sagdt, just derför föreföll det oss onödigt att orda vidlyftigt om dessa saker. Vi trodde att de norska tidningarne icke kunde göra någonting bättre, än att med samma stillhet och försigtighet afvakta händelsernas afgörande vändpunkt, som den vår regering iakttagit. Lika afgjord var vår mening om hvad pressen icke borde göra. Den borde ej lägga hinder i vägen för möjligheten om den inträder. Ty det enda hinder, som stär tidningarne till buds, är icke af ett halmstrås betydelse att förhindra någonting sä vigtigt som hvad här är fråga om; hvad de måhända förmådde verka emot händelserna, skulle blott vara att bidraga till att vi uppförde oss dumt i dem, och att fosterlandet derigenom komme till skada och förlust. sDet är nemligen klart, att om vi komma in i striden, mäste värt deltagande deri vara både mäns och förnuftiga menniskors. Vilja vi att kriget skall kosta 3 och icke 30 millioner, att det skall sluta med sjelfständighetens säkra betryggande och icke med folkets undergång och landets eröfring, så i Guds namn är det blott en utväg: kraft och enighet. Och detta icke blott emellan oss norrmän: svenskar, norrmän, danskar och finnar måste då bilda ett nordmannatäg emot slaverna. Sä mycket erfordras minst. Men då hoppas vi ock på seger, eljest aldrig. Och ve den styrelse, som för krig efter den grundsatsen att man ej skall göra fienden för stort afbräck!