Aftonbladet – 13 december 1854, sida 2

mit, voro de i dag till polisförhör inställde, dervid fartygets korrespondentredare, dispaschören ko fferdikaptenen Nordvall, var närvarande. De tilltalade vidhöllo sifra inför konsulatet afgifne erkännanden, som innehöllo att styrmannen J. N. Lenck illa misshandlat och slagit Wiman under det fartyget lig på Helsingörs redd, allt under hotelse och uttryck: 4 Detta är icke mycket, ni ska få värre då vi vända svenska landet ryggen,. Kapten Silfversparre hade tilldelat Höglund flera slag, så att mun och näsa kommit i blod. Dä konsuln förklarat att kaptenen och styrmannen egde rättighet att, efter hvad dem för godt syntes, straffa besättningen, hade de nu tre tilltalade vägrat att åtfölja fartyget vidare. Den af kapten Silfversparre inför konsulatet afgifna förklaring innehöll deremot, att besättningen, ehuru vinden var gynsam, vägrat att lätta ankår, och då med erhällen hjelp från danska vaktskeppet ankaret slutligen blifvit lyftadt och briggen gätt under segel, hade besätiningen ytterligare fortsatt sin vä gran att åtlyda kommando, hvarföre kapten Silfversparre nödgats att med fartyget återvända till Helsingör. Vid förhöret inför konsuln intygade de matroser, hvilka icke deltagit i myteriet, att de ej sett att de tilltalade blifvit misshandlade. Trenne af de i myteriet ytterligare deltagande matroser. som förklarat sig villige ätfölja fartyget, blefso frikände från ansvar. Mälet bief nu till rädhusrätten remitteråadt och Wiman, Andersson och Höglund återförde i hakte. — Förhöret med resbetjenten Hansson, tilltalad för rån, fortsattes i dag, då fullständig bevisning om hans brottslighet förekom. För så väl detta som öfrige i dag förekomne mål kan i brist af utrymme först en annan dag redogöras. — EEE