Aftonbladet – 12 december 1854, sida 2

att erhålla tydligare förklaringar. Tre dagar förut, sade man, hade Marioula begifvit sig ut att promenera i en liten droska med en häst. Hon hade ingen annan med sig, än sin vanliga kusk, en ung lustig zigenare, som brukade narra henne att skratta och som hon fördenskull alltid särskildt utmärkt. Sedan hade hon icke återkommit. Man hade återfunnit droskan och hästen ett par mil från Doulgesti. Det var besynnerligt att de båda flyktingarne bade öfvergifvit hästen, men det var väl ännu besynnerligare att Marioula icke medtagit de diamanter hon fått af min onkel och en ganska betydlig summa dukater, som hon erhållit af mig. Jag fann både gulå och diamanter qvar i hennes kammare... Denna oerbörda grannlagenhet af två zigenare gjorde tilldragelsen fullkomligt oförklarlig. Ni kan gissa min sorg och min harm. Nu kan jag icke tänka derpå utan att rodna af blygsel. Jag hade den flatheten att öfverallt låta söka Marioula. Jag ville, sade jag, straffa henne såsom en flyktande slafvinna. Nej, jag ville återse henne framförallt, hämnas eller förlåta, lefva eller dö med Henne. Emellertid vet ni att menniskornas sorg icke är evig. Min lugnades småningom. Skall jag bekänna det? jag rönte midt under qvalen, jag rönte jag vet icke hvad för en belåtenhet med att vara befriad från denna förtrol!erska, som fört mig så långt på de objelpliga skapernas bana. Bakom smärtans moln höide sig liksom en gyllne stjerna, Sofias sköna och leende bild. oo Theodor lemnade mig icke, (Forts.) — Paris. Sällskapet S:te Cecile har under sin nya direktör, hr Barberau börjat sina konsert; det har omtalats att d:lle Berg (dotter till hr h:sångaren Berg) skall vid en af de första konser.e-na läta höra sig. : (Ny Tidning för Musik.)