Aftonbladet – 12 december 1854, sida 2

på sin kamret i musik och i skälmstycken. Den olycklige nedföll död med hufvudskålen krossad. Johan häktades och fördes till Jassy för att dömmas. Saken var klar och broitet värdt galgen. Marioula, som myck: t älskade sin far, ville att jag genast skulle resa för att söka rädda honom. Jag var deremot nöjd med att han blef qvar, der han nu var. Jag vägrade. Vi kömmo i tvist. Jag förebrådde henne allvarsamt, att hon tycktes hafva ett nöje af att kompromettera mig genom galengkaper. Hon svarade på mina förebråelser med en förfärlig häftighet och slutade med att säga att hon skulle döda mig om jag öfvergaf henne. Efter klagomålen kom bönerna. Jag kunde icke motstå hennes önskningar. Jag befallde att genast spänna för. Då öfvergick hon med sin vanliga ombytlighet till utbrott af den ytterligaste glädje. Hon kastade sig till mina fötter och kysste mina händer. Detta var första gången under två år som vl skiljdes åt. Jag har icke sedan återsett henne. Vål ankommen till Jässy hade jag fort nog arrangerat affären, såsom man vanligen uppgör sådana saker, genom penningar. Johan dömdes till arbete i saltgrufvorna, men denna dom var blott för formens skull; jag hade erhållit löfte att man skulle låta honom fly. Jag lagade mig i ordning att öfverföra denna soda nyhet till Marioula, då jag fick ett besök af Theodor, — Jag vet väl, sade han, att vi äro brouiljerade, men jag bär ej agg till dig derför, och för att pröfva dig kommer jag för att begära en tjenst. Min tant Agrippina ämI nar med sina båda döttrar och sin gamle man besöka sin syster i klosiret Agapia. Det är nödvändigt att någon följer dem. Jag hade lofvat, men är tvungen att bryta mitt löfte. j j