Aftonbladet – 8 december 1854, sida 2

(Insändt.) Ordalydelsen af den rapport, som landshöfdingeembetet i Malmö insändt ang. kolerafarsotensv utbrott i Land, har försatt insändaren och många med bonom i den mest spända nyfikenhet efter vidare underrättelser från denna landsända. Icke hvad sjelfva koleran angär, ty ehuru den väl kommer att kräfva ett och annat offer i Lund, som sist från densamma blef förskonad, så begriper hvar menniska, som följt något så när dess gäng — huru regellös den är — att i November månads slut den ej kan blifva af särdeles epidemisk natur samt företrädesvis lät skötlig. Men den underrättelse att landshöfdingen vidtagit åtgärder till förhindrande af sjukdomens utbredande är hvad som så lifligen intresserat oss, att vi knappast förmå afbida de längsamma posterna, för att få ljus i denna mystiska mening. Ty der stå icke åtgärder till sjukdomens botander — d. Vv. s. anskaffande af läkare, läkemedel, sjukvårdsanstalter, sundhetsbyrå och sundbetsnämnd, med åliggande att bjelpa de sjuka (ej att skrifva sundhetsbetyg, mot lösen åt de friska, hvilket varit våra sundhetsnämn ders bittills beklagliga i åminnelse enda funktion) — utan der stå verkligen åtgärder till förekommande af sjukdomens spridande. Hvilka äro dessa ätgärder? — se derom är nu frågan. — Har landsböfdingen i Malmö kunnat päfinna något hittills okändt sätt att förhindra denna sjukdom stt gå den väg han vill? Men buru finna något sätt som lyckas; ty de som hittills försökts hafva ej lyckats. Om ock någon Upsala-, Linköpingseller Lundabo verkligen skulle tro att deras spärrning i fjol hindrade sjukdomens spridande till dessa samhällen, så är det välej landshöfdinge-embetet obekant att icke dessa försök att hindra, utan löjligheten och fegheten som de ådagalögga hos etifoik, som eljes skryter af mod — nu hafva lagen emot sig och dess utom äro allmänt fördömda för den bjertlöshet de framkalla mot de stackars sjuka och döende, der låghet och egoism, som de uppmuntra, principen a detta krassa sjelfbevarande, som bar till grundsats sauve qui peut — och de tusen olägenheter de eije : medföra. Visst såg man äfven i fjol och förr olagligheter utöfvas och tolereras under koleraskräckens grufliga grasserande, helst på aägsna orter, der minsta faran var; — men att en landshöfding skulle, sedan den i Kalmar så nyligen fött sota för sin gärd ät denna skräck, ännu försöka sig i olagligheter under infytande af denna koller, som i allmänna opinion nedsatt så mänga förr högt ansedda män, — det kunna vi ej föreställa oss. — VA rv Till Redaktionen af Aftonbladet. Som redaktionen i sin tidning N:o 268 af den 17 dennes, under rubrik Warbergsmälet, intagit ett till kongl. styrelsens öfver fängelser och arbetsinrättningar riket protokoll den 10 Oktober detta är ingifvet yt