Aftonbladet – 6 december 1854, sida 3

Lord Raglan härstammar från huset Somerset, en af Englands äldsta adliga slägter, hvars hufvudman förer titeln hertig af Beaufort. Mänga medlemmar af denna berömda familj ha varit tappra krigare och en af dem, densamma som i Carl den förstes tjenst med stor skicklighet anförde en af honom sjelf värfvad kår, kan på visst sätt anses som ängmachinens uppfinnare, ty det var ban som för praktiska ändamål allraförst tillgodogjorde kraften af kondenserad änga (till vattnets uppfordrande). Denne Edward Somerset, markis af Worcester, var den siste bland de adelsmän, som försvarade sitt slott mot Cromwells skaror. Han hette Raglan-Castle; derifrån namnet på den nuvarande öfverbefälbafvaren på Krim. — Lord Raglan, en af de mest anspråkslösa menniskor, är yngste sonen till den femte hertigen af Beaufort och föad i September 1788. Vid femton ärs ålder var han fånrik, vid 20 kapten, deltog i alla slagtningarne ipå pyreneiska halfön och erhöll ett svärt sår vid Bu:aco. Han var ännu icke fullt 22 är gammal och egde redan hertigens af Wellington fulla förtroende. Han blef hertigens adjutant, hans sekreterare, hans högra haud. Ar 1811 befordrades han till major, ett är derefter till öfverstelöjtnant. Efter Napoleons tronafsäselse 1814 äterkom han till England, äktade en dotter till lord Mornington och blef derigenom slägt med Wellington. När Napoleon öfsergaf Elba gingo begge åter till kontinenten och höllo troget ut vid hvarandras sida ända tills efter striden vid Waterloo, der. Raglan som bekent är förlorade sin högra arm. Hans. namn nämnes ofta med utmärkelse i Wellingtons de pescher och till belöning för sina tjenster blef ban efter slaget vid Waterloo öfverste, adjutant hos prinsen-regenten och riddare af Bath-orden. Under de derpå följande fredsåren egnade han sig nästan uteslutande ät arbetena i krigsdepartementets byrå. Som parlamentsledamot (för Truro) spelade han ingen framstående rol, talade nästan aldrig och röstade regel-vanligtvis med tories. Emellertid avancerade han 1838 till generallöjtnant, efter Wellingtons död till generalfälitygmästare, med hvilken värdighet han samiidigt, ) såsom baron Raglan, erhöll pärsvärdigheten. År 1845 förlorade han sin äldste son i slaget vid Ferozesehah (mot Sikherna). Nio är derefter måste han sjelf äter ge sig ut i det krig, som inbringat bonom nya lagrar och fältmarskalksvärdigheten. Sedan markisens af Anglesey död är han den ende som på slagfältet förtjenat marskalksstafven. Ty utom honom fiöns det för närvarande blott två brittiska fältmarskalkar: prins Albert och konung Leopold af Belgien. — Syskonsämja. Den 21 September d. å. afled på hemmanet Hjelmberg i Wette härad af Bohus län bonden Hans Hansson, en 87 år gamrhal ungkarl. Vid 23 ärs ålder tillträdde ban hemmanet efter sin fader, och hans syster, som var 2 år äldre, flyttade till honom, med förklarande att hon aldrig ämnade gifta sig, för att icke beröfva brodern någon del i hemmanet, och brodern å sin sida föresatte sig detsamma, på det systern icke skulle få någon qvinlig husbonde i huset. Vid samma tid togo de i sin tjenst drängen Hans Jonsson. Dessa tre lefde i oafbruten sämja till år 1851, då systern brötlaget; brodern följde henne i år och snart följer väl den gamle trotjenaren, som sedan 1790 tjenat ett och samma husbondfolk. Mången bär medalj för mindre, es EEE