Aftonbladet – 6 december 1854, sida 1

— Urebro lidning berattar: . . Civilingeniören Watson, som i veckan återkommit från London, berättas derifräån medföra goda underrättelser. Det lärer ock nu vara afgjordt, att KöpingHultjernvägen kommer att, utan mellanhand af någon engelsk kontraktör, bringas till fullbordan genom direktionens direkta försorg, under ledning af hr Wat, son såsom öfveringeniör. — Vi ha anledning tro, att öfverståthål. lare-embetet är betänkt på någon åtgärd: att i dessa dagar upplifva och ytterligare inskärpa den för någon tid sedan utfärdade kungörelsen om trottoirrättens iakttagande. Vi til. låta oss med anledning häraf en erinran. Er mängd polisförordningar utfärdas härstödeg hvilka innan kort råka i förgätenhet och upphöra att tillämpas. Orsaken dertill ir Åeras öfverdrifter. Den ifrågavarande kungörelsen är äfven behäftad. med en sådan öfverdrift, som alltid skall försvåra dess tillämpning eller åtminstone göra den i hög grad förhatlig. Vi mena påbudet att personer som bära korgar ej få begagna trottoirerna. Vi ha ofta erfarit ett vidrigt intryck då vi sett huru polisbetjeningen på ett brutalt sätt nedmotat i smutsen, måddet eller halkan på gatan stackars tjenstflickor och qvinnor som haft ett litet knyte eller en liten korg att bära. Det är alldeles ingen brist på missförhållanden i samhället, hvilka i många hänseenden trycka den fattige, och det synes derföre icke vara skäl att än ytterligare väcka bitterhet genom att nedskuffa i smutsen den som är nödsakad bära en mindre börda. Vore det ej skäl att blott stadga, att om tvenne personer bära en börda emellan sig, de då ej må begagna trottoiren, som af dem skulle stängas ? Kunde det deremot lyckas polisen att verkligen bringa i tillämpning stadgandet, att de som gå it ett håll begagna den ena trottoiren, de som gå åt ett annat den andra, så skulle den derigenom göra hufvudstadens invånare en stor tjenst, likasom det ej kunde skada att mångelskornas butiker öfversl!lt förvisades från trottoirerna. — Tidning för Wenersborgs stad och lin berättar: Såsom en följd af den härstädes under de sista fjorton dagarne rådande kyliga väderleken, i förening med det läga vattenståndet i Wenern, inträffade i slutet af förra veckan en tilldragelse i Göta elf, hvars motstycke ingen nu lefvande invänare i orten kan erinra sig hafva förut erfarit. Den södra delen af Wenern, som kallas Dalbosjön, lade sig i medlet af förra veckan medelst drif-is. Vid Göta elfs mynning förekommer en tvärs för inloppet gående bergskedja, benämnd flatbergen, som nu till stor del stör öfver vattnet. Emot dessa berg hade isen bildat en fast förmur, hvarigenom vattentilloppet till Göta elf så minskades, att fallet under Nyebro sjönk fulla 7 fot och blef af den lindriga beskaffenhet, att man utan fara kunnat ro deruppför. Nedanför i elfven föll vattnet 4 fot, hvarigenom alla sågar och anäåra vattenverk plötsligen stannades af total vattenbrist på Trollhättan, der en mängd menniskor obehindrade gingo på stenar torrskodda öfver till Snlön, som sedan 1844 års vinter icke varit besökt af menniskor, och dä endast under några få timmar, medelst begagnande af plankor och stegar, samt til förene icke på en mansälder, eller sedan förbips emellan denna ö och vestra landet uppbär 4. sesen kafveldammen invid Trollhättelandet 37 Lades. Ji val nedanför Trollhättan till Äkerströr., siönk var cmvil a sJÖnk vattnet tll en förut icke sedd låg Stånd unkt, så att fartyg, deribland ängfartyget Seid,, som dit uppkommit. stan nade på grund mid! i segelrännan. Under de tvenne sista dygnen har omslag i väderleken inträffat, med en mildare temperatur, regn och snöfall. Isbandet torde härigenom blifva genomskurei, så att vattenafloppet får sin vanliga naturliga gäng och en mängd fartyg, som dels ligga infrusna i Wenern och dels stå på grund ielfven, kunna bringas i beqväm hamn. Uti en gammal här befintlig handling är anmärkt, att år 1714 hade Wenern så lågt vatten, att sanden norr om Dalbobron var vattenfri 500 alnar från nämnde bro. I närvarande stund är denna sand vid lugnt väder vattenfri på ett afstånd från bron af 6 å 700 alnar. Afven på landsbygden häromkring och synnerligast från Skaraborgs län klagas öfver total vattenbrist både till kreatur och menniskor. — Göteborgs Handelstidning meddelar ur ett enskildt bref från grannskapet af Melmuö följande: Den allmänna uppmärksamheten hvarmed händer serna på Krim följes, delas till och med af skånska bönderna, ty hvarje postdag är det en stark efte:frågan huru det går vid Sebastopol. Denna märkvärdiga belägring är ett stäende samtalsämne, hyarhelsi man kommer, och alla äro eniga att önska våra EL lierade och vänner lycka och seger. i deras för chat vande. I Vg ön har skörden förliden rikare än på mänga år, och jag har aldri ådana sädesstackar förr, När Fat kommer. att span. målen bar en strykande afgång på utrikes orter samt betalar sig bra, är detta för skänpingarne ett gyline ir. En bonde, som bor 1 mil härifrån utmed sjöstranden, har uppköpt 8 3 10,000 tunnor, som han skeppat. I dessa socknar bry de sig ej om att fara vill städerna, utan sälja vid hemmets swana. Sommar va: it — Svenska Tidningen anser sig, enligt hvsd den af hemliga utskottets medlemmar tillj:, itligen hört, kunna försäkra att Söndags let anfört något Jullkomligen ogrundadt rör amma blad låter konungen i hemliga utskotet förklara att han redan och oåterkalleli. sen fattat sitt beslut att ansluta sig till vest. nakterna, — hvilket uttryck Svenska Tidingen med rätta anser liktydigt med en krigsörklaring, mot Ryssland. Men Svenska Tidingen har komplett misstagit sig, om den i år reproduktion af Söndagsbladets artkel rott sig finna cn öfvertygelse Vär sida att onungen verkligen bundit sina händer geom en så beskaffad försäkran. Vi hafva under en längre tid sett huru Sönagsbladet gifvit sig rin af att vara mycket äl underrättadt om regeringens afsigter, och ramställa dem i den oklanderligaste officiösa iplomatform. Naturligtvis hafva alla degsa rtiklar gått ut på att prisa regeringens förrenta lutning åt vestmakternas sida. Detta perationssätt har blifvit förnyadt från den na veckan till den andra, med så mycken förskämdhet och en så tvärsäker ton, att det j skulle förundra oss, om de mindre upp;sta peisoner, som utgöra flertalet af nämnde lads läsare, verkligen på allvar lärt sig tro ÅA ett slags Monitör-egenskap hos det beälta bladet, och om de meta tänkande skulle omma på den idden, att ehwu Visserligen en ifrigavarande tilningens målen... SC