Aftonbladet – 5 december 1854, sida 2

upp, tog min bössa och gick, gick tills jaz tröttnade. Jag märkte då att jag medhade hvarken tjenare eller hästar. Jag var betryckt; jag satte mig. Se der skälet hvarföre ni möt mig här, litet sofvande, mycket drömmande. Fyra lieues utan att märka det! Se der, tänkte jag, en person, som är väl mycket tankspridd och väl mycket kär. Man kan icke betvifla det, då man betraktar hans utseende. Hvad han är blek, och med hvilken sorgsen ton han omtalar sin tankspriddhet! Vet ni hvad det kan föranleda ? fortsatte han då jag icke svarade. Kom ni hem til! mig i stället för att resa till Faltschi! I dag blifva vi ensamma. Ni skall ursäkta mig, om jag något försummar er för att sysselsätta mig med det ni vet. I morgon skola vi hafva en hop slägtingar, vänner, vänner 1 synnerhet; ni vet jag har många sådana, tillade han, med en ironisk ton. Än min historiska exkursion? och Peter den store ? Ni träffar just rätta stället. Det är hemma hos mig, i mitt hus, hvilket ni behagar kalla ett slott, som reträtten från Husch afgjordes. Ni skall sofva i e2arens kabinett. Det är för stor äral Jag emottager er gästfrihet, och ör återvägen erbjuder jag er plats i min karoutseio. Snart förde mina uthvilade hästar oss skyndsamt till Doulgest; det var namnet på grefvens landtgods. Doulgesti är beläget på den högsta platån af en rad sluttningar, som löpa parallelt med Pruth och skilja floden från d n däld, genom hvilken vi nyss färdades. Framför slottet är en by, liksom alla andra moldauiska byar bestående af kojor byggda af lera och vass och skiljda genom gator i hvilka regnet och vårflödet ttbälkar djupa strömfåror. Vi pasSS MYTENA