Aftonbladet – 5 december 1854, sida 1

Sätet utgjordes af en halmbnndt och ett skynke af rödt tyg. Tre:hästar voro spända i bredc för detta anspråkslösa åkdon; de voro små. magra, eldiga och till hälften vilda. Vi reste tidi.t för att undvika den starka hettan; detta var icke en lätt sak i ett land, der sommaren tager en kort, men lysande revanche af vintern. Efter två eller tre timmars: resa slungade redansolen på oss särdeles besvärliga strålar. Hästarne flåsade, betäckta af svett och dam, och rörde sig knappast. Piskan verkade icke. Kusken insåg gagnlösheten att längre arbeta meddessa magra kampar och lät dem stanna samt hoppade sjelf ned på marken. Innan jag hann fråga om orsaken till denna rast, visade han mig en vattenreservoir bredvid vägen och uttalade dessa korta ord, hvilka förklärade allt: Apo, domnoul! Vatten, herre! Det var ett argument utan invändning. Jag skyndade nu i min ordning att hoppa ur karoutgcion för att få min lott af detta goda fynd. Tyvärr var reservoiren föga djup och innehöll endast: ett gyttjigt och ljumtvatten, hvärs besittning jag icke ville bestrida min reskamrat. Sedan han druckit i rikligt mått, vättnade han sina hästar. Derpå lät han dem fritt beta på bottnen af en uttorkad bäck och kvilade: sjelf i skuggan af sitt åkdon med en uppsyn så förnöjd, att jag icke ville störa hans sömn. :Svärjande öfver detta -uppskof, begagnade jag det för att taga omgifningarne i ögonsigte. . Ingenting är mindre pittoreskt än detta land, sedän de vackra vingårdarne vid Husch äro utora synhåll. Steppen utbredde sig för mig, utan vatten, utan träd, utan grönskande häckar och beröfvad dessa lysande skördar, som i Juni och Juli kasta liksom en-gyllne slöja öfver: Moldau. -Öfverallt stelt och öde. Blott midtför rbig, på sslattningen : som höjde : sig