Presteståndet. Lagutskottets betänkande n:o 64, i avledning af väckt motion om upphäfvande af kongl. brefvet den 17 Oktober 1778, angående barnamord. I detta kong. brefs ställe har blifvit uti en motion yrkad en författning af hufvudsakligt innehäll, att oäkta barns födelse skulle antecknas i särskild dopbok, tillika med modren och den angifne fadren, hvilken dopbok borde stä under helgden af enskild bikt; att lägrad qvinna bör erlägga de böter kyrkolagen föreskrifver och undergå enskild skrift; att sedan hon erlagt böter och skriftad blifvit, hön ej för första och andra gången lågersmål må instämmas till domstol; att i alla ut flyttniogsbevis bör antecknas om och huru ofta hon sig med lönskaläge förbrutit, samt att den af modren avgifne fadren till barnet, bör genom laga bevis eller värjemälsed frigöra sig från anklagelsen. Utskottet redogör för innehållet af 1778 ärs kons1. bref, och förklarar dess tillkomst bafra varit att söka lindra följderna af en qvinnas förseelser och dermed söka minska barnamorden, samt hemställer då nrotionärens framställning står i strid med lagstiftningens gällande grundsatser och gär ut på, att för lifstiden bränmärka den vilseförda qvinnan, att motionen må lemnas utan afseende. Prosten Melander klandrade skarpt utskottets behandling af frågan och förklarade att om han ej kunde gilla alla de föreslagna stadgandena i motionen han dock gillade grundtanken deruti. Kongl. brefvet at 1778 vore lösligt och utskottets resonnement lösaktigt, hvarpä talaren ansåg ett prof vara uti ett yttrande sidant som detta: Bemödandet att vid sädana fall (lägersmål) få vara obemärkt, uppenbarar dessutom en blygsamhet, hvilken åter vittnar om en sedlighetskänsla, den der ingalunda underhälles genom den stränghet i behandling, som författningen velat före komma; och den offentliga sedligheten vinner ej på gedeslöshetens allmängörande. Att kunna föra ett sådant resonnement och dertil af ett utskott förvånade talaren, liksom han ansåg sådana yttranden vara en proba på sedlighetskänslan. Genom 1778 ärs förordning ansäg talaren sedlighetsbegreppet vara upplöst och han såg uti de förökade baraamorden ett bevis härpå. Talaren slutade sitt klandrande anförande med den förhoppning, att se dan man länge klagat öfver slappheten mot öfverträdelserna af det 7:de budet, då en bot derför af stän derna vid denna riksdag blifvit gifven och man med ännu större skäl kunde klaga öfver den rådande slapp heten vid det sjette budordets hållande, nästa riksdag skulle bebjerta detta förhällande och mot sådans öfverträdelser stadga stränga straffbestämmelser. Ta laren yrkade att betänkandet, som af trenne stånd blifvit bifallet, måtte med ogillande läggas till handlingarne. Komminister Beckman talade i samma syftning cch bäda talarng rönte ståndets bifall. Riksarkivarien Nordström förklarade att flere af motionären gjorda yrkanden äro en rak omöjlighet att få verkställda. Utan att vilja uttala sin öfvertygelse om 1778 ärs plakat, ansåg talaren dock detsamma under närvarande