Aftonbladet – 29 november 1854, sida 3

j 6005kläto:r, hafva ogt fun till bko rår Så och bko förr 4 för 3 å ä t.ms, dels mot 2 97, rabatt för kontant, och dels på 2 månader ränteria kond tioner. i Spanmål. Hvete bar unier veckan betalts hivd !27 å 307 rdr res protanna efter goihet: sstnämnde prs kar he Vagats at löjtnant Kihlman för vara, vixen på Tofta. i Rå, vägande 44!, IE, kan anses vara värl 49!, rir ra: pm tunna. Exportörerna synas gå mera försgtget tl vä a: sina eppkop af råg, tilölje af den sena årstien och vin trons norott Förråderna, berskna?e för könsgtntion un der vintren äro icke stora, och man har hört omtalas st örr försäljnivgar på leverans till Norge; men icke så opety dj tillförsel lärer vara under vig ombord på skutor Irån 4 e stergötand. och man påräknar äfven: derifrån en stö. Te land: väga tilörsel, helst om föret blifver af varaktighet. — Två radigt korn bar omsatts till 44 å 44!, rdr res pr tin, Vj men på lät. 6-radigt korn är tillgång till rdr 42 rgs pr ta Fafre torde kunna noteras i rdr 9: 36 å 9; 39 188 pr anna. Under veckan bafra tll uppmätang anmä.ts: 4134 tunnor hvete, 5225 tr råg 651 tr korn, 1988 tr hafre, P. S. (efter börstimman). Kursen ble i dag: 3 Hamburg 90 d d. 497 BLondon 80 d. d. 44 rår 31 8. Paris 30 d. d. 22 5, B. (G. H. o. 8 T) PE Om de höga spammåispriserna. En af de vigtigaste frågor, som genom de oväntadt stegrade spanmålspriserna ånyo vunnit en särdeles betydelse gär derpå ut om stegringen är att anse som öfvergående, och säledes om den efter körtare eller längre id skall ge vika för en sådan prisställning som ännu helt nyligen ansågs som den normala, eller om densamma vidare skall komma att fortfara. Den sistnämnda åsigten blir med bestämdhet genomförd i en längre artikel i franska tidningen Siecle, och denna uppsats förtjenar i öfrigt stor uppmärksamhet, emedan den lemnar ett lika oväntadt, som glädjande bevis uppå att äfven i Frankrike och isynnerhet inom franska demokratien (hvars enda organ är nämnde tidning), ha de gamla, på kommunistiska åskådninsar grundade fraser börjat att förlora allt egentligt värde. Hur mycken eller liten vigt man nu i öfrigt må tillägga Siecles, ofvan antydda åsigt i afseende å spannmälsprisernas höjd, så måste man likväl erkänna att dess deduktion hvilar på fullkomligt rigtiga och sunda grunder. Regeringen, konsumenterna och spekulanterna sysselsätta sig allvarligt med de stegringar, som under de 6—7 sista veckorna ha inträffat i spanmålspriserna. Någon tid före skörden föllo priserna, och man hoppades allmänt att de skulle återkomma till den ståndpunkt de intogo ären 1850, 1851 och 1852. Utsädet hade nemligen ett mycket tillfredsställande utseende, och en rik afkastning lofvade att efterfölja bristen. Väderleken var så gynnsam som man kunde önska, och en ymnig skörd inbergades i nära nog alla delar af Europa. Men knapt var densamma under tak innan prisstegringen inträdde, och detta såväl i England, som i Frankrike, Belgien, Spanien, NewYork, Hamburg, Danzig, Neapel etc, I början förökte man att förklara denna företeelse, genom uppställande af grunder, hvilka dock snart visade sig föga antagliga. Jordarbetena, tröskningen, den minskade vattentillgången i floderna inträfta hvarje år vid samma tid och hindra likväl icke att spanmålspriset faller, såvida skörden har varit riktig. Detär klart att vi på helt andra håll måste söka orsakerna till prishöjningen, hvilken man för ingen del fär tillskrifva spekulationen; ty denna sträcker sig öfver alla länder och kan säledes icke vara en komplott för att uppjaga priserna. Spanmälspriserna regleras liksom alla andra varupriser efter oföränderliga naturlagar, i afseende hvarå den menskliga lagstiftningen är aära nog vanmäktig. Öfverflöd framkalla prisfall, och brist har alltid stegring till följd. Men detia -ger endast rum på ett regelmessigt sätt när sjelfva etterfrägan håller sig inom de vanliga förhållandena. Det kan lättShända att på en rik skörd följer en :hällande prisstegring, men orsaken får då sökas i konsumtionen, som hastigt och med ens har öfveryglat produktionen. Enligt vår tanke ligger just ett sådant förhållande till grund för den närvarande höga prisställningen; den skulle eljest varit lokal, inräffat längsamt och alla andra konsumtionsartiklar skulle ej ha stigit i samma förhållande. Europa har en gäng förut sett en alldeles likartad öreteelse i råämnenas värdeförhållanden, äfvensom i sapitalernas och handarbetets omhvälfda värden. Från ir 1400 till år 1561 vacklade i medeltal hvetepriset . Frankrike mellan 3 fres 62 c:s och 4 fres 55 c:s or hektolitre i goda och medelmättiga är. Men unler denna tidrymd vaknade den gamla verlden ur sin örstelning: Amerika upptäcktes och — utplundrades. rån är 1500—1550 började det guld, hvilket spanioerna hade röfvat från Perus och Mexicos herrskare tt sprida sig öfver Europa, och framkallade ett hitills okändt välstånd. Massan af befolkningen, hvars elägenhet var högst eländig, upphörde att åtnöja ig med kornbröd eller med kakor af hafra, kastanier och bohvete; de började i stället äta hvetebröd, ch på en gång blef tillgängen otillräcklig. Från år 561 till 1601 steg hvetepriset till 20 francs 43 cts r hectolitre och konsumtionen ökades hastigare än roduktionen. Befolkningens lidanden vid slutet af sudvig XIV:s regering, regentskapets slöseri och Ludig XV:s förderfliga styrelse förorsakade en minsking i konsumtionen; och frän 1772 till 1788 var meelpriset på hvete ej högre än 14 francs 7 cts. Men rankrike började sin stora revolution, hvilken kan emföras med upptäckandet af en ny moralisk verld, ch de genom mången ny Columbus pänyttfödda ationerna bragte arbetet till ära och höjde alla amhällsklasser till ett förut okändt välbefinnande ch till medvetande af menniskovärde. Ja, sjelfva lapoleon, denne i öfrigt så föga nogräknade, men nillrike och troligen den snillrikaste af alla herrkare, ädagalade oförbehållsamt sitt förakt för allsåan glans och ära, som ej var grundad på egen förenst, och i sjelfva verket var han i sin ime föraltning, i trots af åtskilliga skuggsidor, en folkets an. Efter en snart öfvergången förvirring, blodiga rig och olyckor, äterställdes freden; industrien utecklades, äfvenså handeln; och under det att konumtionen tilltog stegrades spanmälspriserna. Frän r 1831 till 1848 var medelpriset 19 francs 76 cts. lanufakturernas blomstring och en allmännare förelning af arbetet medförde samma följder som Amekas öpptäckande; välståndet ökades och de egentliga Ikklassernas olyckliga belägenhet förbättrades. Men nu uppkom en ny orsak till vidare framsteg. ya peruanska och mexikanska skatter voro på väg t öfversvämma verlden och att änyo förändra alla irdeförhållanden. Det var är 1848 man i Sacraentoflodens sand upptäckte nya guldtillgängar. 1849 ch 1850 äterställdes den jemnvigt som rubbats geom föregående ärets upptäckter. Men helt oväntadt for man är 1851, attäfven Australien hade guld mängd, och sedan dess ha utan afbrott tvenne ildströmmar utgjutit sina rikedomar öfver vär rldsdel. Dessa ymniga tillgängar å ädla meHer ästadkommo i högre grad än någonting antt ett förnyadt Jif i den kommerciella verksamhen och framkallade en industriel rörelse, hvars like an aldrig upplefvat. Enhvar började attarbeta, att Iverka, att transportera och att göra utbyten. Öfrallt fann man sysselsättning, lönerna stegrades och nsumtionen ökades. En ny klass af konsumenter fann sig och fordrade att njuta mera trefnad; de de kastanierna, kornet, bohvetet och hafren farväl, bh började att mätta sig med hvetebröd. När man efter en mindre måttstockk betraktar den rvarande ställnisgen, möter det ingen svårighet att kädliggöra orsakerna till den nu rådande höga prisIlningen. Låtom oss föreställa oss ett disiwrikt bekadt med 13,000 menniskor, af hvilka endast 10.000