EANETREETTTRRIT TITT LIASBI Sparsit utkämpande en daglig strid på alla slags vapen ur den qvinliga rustkammaren med den snåla, trätgiriga, gnatiga lady Scadgers, ännu sängliggande med sitt mystiska ben i ett litet unket kyffe; men såg han mer? Såg han en skymt af sig sjelf, huru han för alla fremlingar visade Bitzer, som den lofvande unge mannen, så intagen af beundran. för sin husbondes stora förtjenster och som fått unga Toms plats och så när fångat unga Tom sjelf, om han ej på ett obegripligt sätt kommit undan med några skurkars tillhjelp? Såg han ett svagt återsken af sin egen bild, sysselsatt med att uppsätta ett testamente, i kraft hvaraf fem och tjugu narrar öfver fem och femtio års ålder, hvar och en ant gande namnet Josiah Bounderby af Coketown, sku!le för alltid snisa middag i Bounderby Hall, för alltid bo i Bounderbyska stittelsen, för alltid bevista gudstjensten i det Bounderbyska kapellet, för alltid falla i sömn under ätörandet af en Bounderbysk kaplan, för alltid underhållas af en Bounderbysk egendom och för alltid äckla alla friska naturer : ed ett ändlöst belopp af Bounderbyskt skryt och skräfvel? Hade han någon förkönsla af den dag iem år derefter, då Josiah Bounderby af Coketown skulle dö midt på gatan at ett slaganfal! och detta samma kostliga testamente börja sin Jånga bana af ordrytteri, försnillning, falskz anspråk, dåligt exempel, liten nytta och mycket lagformer? Sannolikt ej. Porträttet skulle dock se det till slut. Pär var mr Gradgrind samma dag och samma timma sittande tankfuli i sitt eget rum. Huru långt in i framtiden såg han? Såg ban sig sjelf, gråhårig och bräcklig af å!der, lämpa sina hitills otöjliga teorier efter vissa omständighe-er, underordnande sina siffror och fakta under Tro, Hopp och Kärlek och ej längre sökande att söndermala detta him