det steg till 382; antalet af döda var samma dag 183. exe OBE Sebastopols belägring. Vi återkomma nu till den engelske brefskrifvarens skildringar af belägringens fortgång. Det bref hvarmed vi göra början är dateradt Lägret utanför Sebastopol Den 20 Oktober. Vid det här laget lära väl edra läsare kommit under fund med den fullkomliga sanningslösheten af de underrättelser som framställde Sebastopol som intaget af de allierade armterna, ena hälften af garnisonen dödad och den andra beredande sig på en hjeltemodig och, hvad mera är, en melodramatisk död. Sebastopol håller ännu ut, eburu det ej kan uppstå nägot tvifvel om att vi skola bemäktiga oss det, när tiden dertill är inne. Denna fästning är ej något så lätt byte, som många både der hemma och i andra länder tyckas tro. Kunde segren köpas för så goat pris, sä förtjenade generalerna nära nog att blifva tadlade för att de fört en så betydlig styrka i fält, då en mindre kår och mindre rustningar varit tillräckliga för att vinna ändamålet. Sannt är, att Sebastopol ät landsidan är öppet och att vi ha ingenting annat att göra än att marschera in deruti. Men det är öppet på samma sätt som Alma var det; våra trupper ha visserligen ingenting annat att göra än att marschera in, men de måste först få bugt med en tre eiler fyra batterier och redutter, och marschera rakt i gapet på en 40 eller 50 svära artilleripjeser. Det är sannt,ati efter slaget vid Alma har man allt skäl att vänta hvad som helst af vära soldater — att de skola besegra hvarje hinder, trotsa allt motständ och förakta hvarje fara. I gen enda man i armåen tviflar heller på att, om order gäfves, vära tappra regementen skulle bemäktiga sig Sebastopols batterier på samma sätt som de bemäk tigade sig positionen vid Alma — med fälld bajonett och jublande midt ibland död och förstörelse. Men förlusterna -blefve fruktansvärda, och det är just för att afvända dessa förluster och göra eröfringen mindre dyrköpt, som våra batterier nu under fyra dagars tid slungat siva kulor och bomber emot och in i de jordförskansningar som flankera Hvita tornet och den fruktansvärda rodu.t, hvilken skyddar centern af den ryska positionen. Kanonerna på Hvita tornet bragtes till. tystnad efter några få timmars kanonad, och hafva ej vidare öppnat någon eld. Men jordförskansningarne och redutterna, ehuru flera gänger bragta till tystnad, reparera likväl oupphörligt sina skador, ersätta sina sönderskjutna kanonlavetter och kanoner med nya, anskaffa friskt manskap i de dödades och särades ställe och besvara vär eld tilldess de änyo bringas till tystnad, då de efter nägra timmars uppehäll omigen börja samma lek. Vi kunna ej vänta att vi med vär kanonad skola betvinga staden; alla våra bomber, glödgade kulor, kartescher och raketer, hvaraf vi under de två sistförflutna dagarne affyrat en sådan myckenhet, skola hvarker förmä garnisonen att öfvergifva sia post eller erbjuda sig att kapitulera. Vära regementen mäste lägga sina bajonetter i vägskålen, innan hon lutar ät vär sida. Men ändamälet med denna kanonad, likson: alla kanonader under dylika omständigheter, är at tillfoga fienden så stor skada som möjligt, att draga deras tappraste och dugligaste min till batterie för att der dödas eller göras oförmögna af vida tjenstgöriog; att oupphörligt hälla garnisonen sysselsatt i batterierna, vid artilleriparkerna samt vid släckningen af började elsvädor i staden; att sälunda dag och natt pläga och uttrötta dem tills de, brutna till kropp och själ, samt utmattade af brist på föda, sömn och alla beqvämligheter, blifva mer eller mindre oförmögna af ett verksamt motständ, och det vilda tumultet 2f en strid man mot man. När en oupphörlig kanonad bragt dem så långt, och vid ett tillfälle dä deras batterier helt och hållet eller till största delen äro tystade, då är tiden inne alt föra segrarena frän Alma till en allmän stormning. Emellertid har den der föriidiga rapporten om Sebastopols intagande, som stod att läsa i Londons ti! ningar den 2 och 3 dennes, varit en källa till i ken förargelse för våra trupper. De anse sig ej ci lenast förnärmade af att deras hemmavarande iand:män kunnat anse det uppdrag de fått sig anvisadt com en sä lätt och simpel, ja nästan angenäm ser, då det i sjelfva verket är intetdera; de frukta äfver att vännerna derhemma emottagit den falska underrätielsen med sä öfversvallande känslor, att de ej ega hvarken glädje eller sympati qvar, när den rätta kommer. Och då våra soldater knappt taga ett steg framit eiler utdela ett enda bugg, utan att med detsamn:s skicka en tanke till bemmraet, alldenstund deras bedrifter för dem ega sitt största behag uti tanken rå hvad folket der bemma skall söga om dets, eller tänker om det,, så hsr den falska underrättelsen om tebastopols fall liksom beröfvat dem hvad de anse för sin tilhörigbet. Likväl bafva vi häruti sannerligen ingen rät att sllilör bögljudt anklaga våra hemy:avarande vänners otälighet eller lättrogenbet, dä förhboppningarne inom armeen, och just den del af armåen som är den mest vetenskapligt bildade, voro lika högiflygande och hka löst grundade, om de hvilka vära vänner der hemma hyste å våra vägnar. Ingeniörerna och artilleriet, som rekognoscerade fästriogen under de första dagarne af vär vistelse i BaJaklava, talade högljudt om huru öppet Sebastopol var ät landsidan, och ryssarnes försvarsverk utmälades af dem såsom obetydliga cch föga aktoingsbjudande. I synnerhet talade artilleriet, vom kom hit med experimenterna på Woolwichs och Chatbrams murar i friskt minne, med all den tillförsigt som utmärker idkarne af en högt utbildad men ännu oförsökt vetenskap. Somliga af officerarne upptogo det som en förolämpning, om man antog att det kunde kosta dem nägra dagar att besegra motsiåudet från försvarsverken — ryssarnes nederlag skulle inom nägra få timmar vara fullbordadt. De hade både rätt och icke rätt. De togo för gifret att de inom några få timmar skulle bringa de ryska batterierna till tystnad, och så gjorde de ocksä, och om det varit ett förskansadt läger eler en position sådan som den vid Alma, hade deras förväntningar varit fullkomligt berättigade. Men de glömde att Sebastopols jo dförskarsningar -ch redutter hade en arsenal bakom sig, ati de yska generalerna ega ofantliga lagger af materialier till sin disposition, och att de krossade kanonerna och lavetterna ögonbliekligen kunna blifre, och verkligen blifva ersatta med audra. Och att bölla på med att fö C Svbissto; ols kanoner ända tills alla förräder äro wtömda, vore ett alltför långt ech tröttsamt företag, ha vintern öfver 013 och ryska armåen omständighet å och en anfa jooctten. Brefskritvaren rek: AA. br oo I 2 pituicrar IA