Aftonbladet – 25 november 1854, sida 2

St TT ee rg 0 AE mit från Algier, och 1000 tiraljörer landat i Balaklava. Krigsteatern vid Donau. Oest. Corr. meddelar följande telegrafunderrättelse: Hermanstadt den 16 November. Enligt berättelser från Donaufurstendömena märkte man rörelser af turkiska truppkårer emot bessarabiska gränsen. Sadik Pascha har kommit till Sereth och utfärdat en proklamation, hvari Moldaus inbyggare uppmanas att med oförändrad välvilja behandla kejsarens af Österrike, Portens mäktige allierades, trupper. Babadagh hear blifvit besatt af turkarne. Äfven andra uderrättelser från Wien förmäla om turkiska truppernas uppbrott från Rustschuk, Silistria. o. s. v. mot Galacz. Största delen af den hittillsvarande turkiska besättningen i Bukarest skall öfver Fockschan inrycka i Moldau. I Paris och London söker man, som bekant, orsaken till de hittills inställda operationerna vid Donau uteslutande i Wien. Österrike har visserligen aldrig, åtminstone icke i principen, förnekat Portens rätt att från dessa provinser bekriga Ryssland; men man tror sig veta, att österrikiska befälhafvaren grefve Coronini fattat dessa medgifvanden såsom endast teoretiska, och i verkligheten under en längre tid korsat Portens och den turkiska öfverbefälhafvarens planer. Furst Ghika ankom den 9 Nov. till Jassy. Grefve Coronini, i spetsen för en österrikisk truppafdelning, mottog honom på torget framför palatset, metropoliten med presterskapet och ministrarne vid palatsets trappa. I palatssalen väntade Derwisch Pascha, baron Bach, generalkonsuln baron Testa, katolska biskopen och ett antal af högre moldauiska embetsmän och bojarer. Svarta Hafrvet. I Monitören för den 16 Nov. läser man: Vi ha genom H. E. engelska ambassadören fått oss meddelad följande den 15 Nov. från London till Paris sända depesch: nn Lord Raglan till hertigen af Newcastle, den 6 Nov. 1854. Fienden angrep i går vid daggryningen, med betydliga stridskrafter, engelska positionens högra flygel framför Sebastopol, och som försvarades af andra divisionen, första lätta divisionens gardesbrigad, fjerde divisionen och en del af tredje samt senare af genera! Bosquets division och andra kårer af franska armåeen, hvilka genom sitt tappra uppförande väsentligen bidrogo till dagens afgjorda framgång. Genersl Canrobert kom ögonblickligen till stället och understödde mig med sin bjelp och sina förträffliga räd. Striden var hördnackad och först efter middagen var fienden definitift sisgen och tvungen att draga sig tilibaka, lemnande valplatsen betäckt med sina döda och flera hundrade fångar. Fienden var mycketstarkare än vid Alma och ryssarnes förluster voro oorhörda. Vär förlust var äfven mycket stor. General George Brown, generalmajor Bentinck, brigadgeneralerna Adams, Buller och Torrens äro särade. De befinna sig alla väl. Truppernas uppförande i striden, mot en sä öfverlägsen fiende, var förträffligt. Raglan.r En depesch från London (hvilken vi redan i gårdagsbladets postscriptum omnämnt) förmäler, att generallöjtnant Catheart och brigadgeneralerne Strangways och Goldie stupat den 5. Denna underrättelse synes dock något tvifvelaktig, emedan det vore mycket besynnerligt om lord Raglan i sin depesch endast skulle nämnt de sårade generalerna, men icke de fallna. Bekräfta sig dock dessa uppgifter, så skulle engelska armåeens förlust af högre officerare efter landstigningen på Krim vara oerhörd. Straxt efter Almaslaget afled brigadgeneralen Tylder af ingeniörkåren och af samtliga brigadgeneralerna vid infanteriet skulle endast sir Colin Campbell, Pennefather, sir John Campbell, Eyre och Codring ton ännu vara i tjenstfärdigt skick. Sir George Catheart, en af engelska armåens utmärktaste officerare, var förr öfverbefälhafvare på Cap. Vid Sebastopol anförde han 4:de divisionen. Då äfven sir George Brown skall vara sårad, så skulle bland divisionscheferna endast återstå: sir Lacy Evans, sir Richard England och hertigen af Cambridge. Det engelska kavalleriet har sina befälhafvare i behåll, ehuru manskapet der lidit proportionsvis mest. Wienertidningen Presse meddelar ett ännu obestyrkt rykte, att utom de förut nämnda ryska generalerna äfven general Liprandi blifvit sårad den 5 Nov. Oest. Soldatenfreund meddelar uteslutande efter ryska källor följande framställning rörande händelserna vid Sebastopol den 5 November: De till Krim beordrade förstärkningarne hade d. 1 Nov. inryckt, och furst Menschikoff kunde nu öfvergifva defensiven. Han hade förlagt högqvarteret till Kamischli, närmare till Sebastopol; hans högra flygel stod i Belbeck, centern uti Inkerman, venstra flygeln, Dannenbergs kår, i Traktir och i kommunikation med divisionen Liprandi, som hade framskjutit sina förposter mot Kadikoi. Ofvannäronde dag förljöds i högqvarteret, att med första ett angrepp skulle företagas mot de allierade, som beherrskade triangeln Sebastopol, Cap Chersones och Balaklava. Detta angrepp egde rum d. 4; under personlig ledning af furst M. (i hvars följe storfurstarne Nikolaus och Michael befunno sig, som den 4 kommit till armeen från Kischenew öfver Odessa) företogos två utfall från Sebastopol, ett mot briterna på belägringsarmeens högra flygel, det andra mot Fransmännen pä venstra flygeln. Lord Raglan skulle sannolikt hafva dukat under för ryssarne, om icke 2 franska divisioner kommit honom till hjelp. Ryssarne lyckades blott förnagla ett batteri, hvarefter de drogo sig inom sina förskansningar. Striden var mördande, general Soi monoff stupade. Samtidigt skedde ett utfall mot franska belägringsarbetena, ett batteri på kyrkogärden togs med storm, och 15 kanoner förnaglade. Divisionen Forey, som framträngde för att storma den i bastionen n:o 6 skjutna breschen, lyckades icke och striden blef oafgjord på begge sidorna. Emellertid fann man bekräftelse derpå, att fransmännen hunnit längre med sina belägringsarbeten än briterna; de förra hafva redan skjutit bresch och närmat sig förskansningarne på 200 till 300 stegs afständ. Å andra sidan ser man, att furst M. förekommit de belägrade och tagit initiativet. — Besättningen i Sebastopol är vid godt mod och hade till den 21 Okt. förlorat blott 6000 man. Viceamiral Skorovaczky, Korniloffs efterträdare, har blifvit dödad och efterträdd af Nachimow, som den 17 förlorade ett öra. I en berättelse från Warschau till Soldatenfreund beskrifves angreppet på följande sätt: Den kolonn, som bröt fram från bastionen n:o 6 trängde in uti de vid kyrkogården uppställda batterier och förnaglade kanonerna. Utfallet från marinförstaden hade samma framgång, ett batteri besattes och dess kanoner förnaglades. Emellertid trängde divisionen Soimonoff in på den nordostliga platån och kastade de på detta anfall förberedda engelsmännen