BARBAR OA MÄ0i — Ett bud till paradiset. Courrier de Gironde oixtalar följande drag, som nyligen passerat på hospitalet i Scutari: En gammal fransysk soldat, som kände sitt slut vara i annalkande, önskade dö som en god kristen och lät derföre hemta en prest, för att af honom erbålla religionens tröst. Sedan han med uppmärksamhet lyssnat till biktfadrens förmaningar och mottagit den sista smörjelsen, frågade han med svag röst: ärevördige fader, skulle ni icke kunna siga mig om Sebastopol är tiget? Förvånad öfver en sådan fråga af en döende, svarade den andlige, att man äonu icke erhållit nägon bestämd underrättelse om dess eröfring. Den sjuke fortfor: Jag gör er d nna fräga, emedan jag är på väg att begifra mig till den andra verlden, och cet skulle hafva varit mig innerligt kärt, om jag kunnat meddela marskalk Saint Arnaud denna goda nyhetMed dessa ord sjönk soldatens hufvud tillbaka på kudden; en half timma derefter hade han utandats sin sista suck.