Aftonbladet – 24 november 1854, sida 1

BISTRA TIDER gbarles Bickenn. I början ville valpen ej komma närmare, utan förblef hårdnackadt qvarsittande deruppe. Slutligen gaf han dock efter, om ett så motvilligt medgifvande kan kallas så, för Sissys böner — Louise ville han alls icke kännas vid — och gick ned bänk för bänk, tills han stod nere i kanten af ridbanan så långt som möjligt från det ställe der hans far satt. Hur gick det till? frågade fadren. Med hvad för slag? var sonens fråga till svar på fadrens. Med stölden, sade fadren, med starkt cftertryck på ordet. Jag uppbröt sjelf kassakistan om aftonen och lät locket stå på glänt då Den nyckel, som man fann, hade js it göra långt förut och lät den falla på gatan om morgonen, på det man skulle tro att den blifvit begagnad. Jag tog icke alla pengarne på en gång. Jag låtsade som jag hvar afton lade min bebållning i kassan; men det gjorde jag ej. Nu har jag berättat alltsammans. Hade en åskstråle träffat mig,, sade fadren, skulle jag ej stått mera slagen af fasa. Tag inser ej hvarföre du skulle det, nsuralade sonen. Så och så många erhålla förtroendeposter; at så och så många menniskor skola så och så många befinnas vara oärliga. Jag har v:I bundra gånger hört dig säga att det är en lag. Hurn kan jag ändra lagar? ) Se A.B. n:o 200, 202, 303, 206, 208—210, 213, 215, 217, 220, 222, 227, 229, 233,235, 237, 239, 241, 242, 246, 248, 249, 253, 255, 257, 260, 261, 263, 265, 267, 269 och 271.