Aftonbladet – 23 november 1854, sida 2

kanoner på Mount-Hill. Vära piketer, som isynnerhet voro tagna ur 49:e och 10:e regementena, gjorde honom ett beundransvärdt och beslutsamt motständ. Löjtnant Conolly af 49:e regementet utmärkte sig mycket, likaså kapten Baily af 30:e regementet och kapten Atchertly, hvilka alla beklagligivis äro svårt särade. Sergeant Sallivan visade äfven på sin post stor tapperhet. Under samma tid verkade våra 18 kanoner, i förening med den första divisionens, med största eftertryck. Pä en half timma nödgade de det fientliga artilleriet att rymma fältet. Våra batterier riktades då med samma precision och eftertryck mot de fientliga infanterikolonnerna, som dessutom, ut satta för värt infanteris slutna eld, mycket snart rökade i förvirring och upplöste sig i fullständig fykt. I ordets egentliga mening blefso de då jagade af 30:e och 95:e regementena öfver då der och grafvar, äada bort till spetsen af bugten. Förföljandet var så ifrigt, att generalmajor Pennefather hade möda att föra sitt fol tillbaka. På vär högra fiygel blefvo ryssaroe likaledes förföljda af det 41:a regementet under öfverstlöjtnant Herbert. Äfven det 47:e regementet har varit i fäktniogen; det 95:te hölls i reserv. Mer än 80 fängar ha fallit i våra händer: fienden har lemnat cirka 130 döda omkring vår position. Man uppskattar hans förlust till minst 600 man. Vär förlust går beklsgligen till öfver 80 man, hvaribland 12 döda och 5 sårade officerare. Det gläder mig att kunna säga, att man hoppas kunnarådda löjtaant Conolly; men bans sår är farligt. Jag skall ha den äran öfversända E. H. listorna på officerare, underofficerare och soldater, hvilkas förhällande förtjenar särskild utmärkelse. Piketernas förhållande har framkallat allmän beundran. De Lacy Evans, generallöjtnant. Slutet af de af Gazette meddelade depescherna utgöres af lord Raglans rapport öfver fortgången af belägringen och affären den 26: Framför Sebastopol den 28 Okt. Mylord Hertig, jag bar iogenting af synnerlig vigt att meddela ers näd rörande belägringsoperatione:na sedan min depesch af den 23 dennes. Elden har varit något mindre regelbunden och vär förlust mindre betydande, dock bar beklagligen Childers, en mycket lofvande artilleriofficer, blifvit dödad dena 23 på aftonen, och jag erfar just nu, att major Dalton af 49:de rege mentet, om hvilken generallöjtnant sir de Lacy Evans hyser en hög tanke, förliden natt blifvit dödad ilöpgrafvarne. Fienden har den 26 med en betydlig styrka, bestäende af infanteri, kavalleri och artilleri, tilisammans 6 å 7000 man, gjort ett utfall och angripit venstra flygeln af andra divisionen, som stär under sir de Lacy Evans befäl; denne kastade honom raskt och med eftertryck tillbaka med hjelp af ett batteri af första och några kanoner af lätta di visionen samt understödd af gardestrigaden och flera regementen af 4:de divisionen och stödjande sig på den af general Bosquet kommenderade franska divisionen, som tillkännagaf lifig lust att komma till bistånd. Jag bar dena äran att öfversända er en afskrift af sir de Lacy Evans rapport (— se ofvanföre —) och jag är öfvertygad att E. N. ssall läsa den med tillfeedsställelse, liksom jag särskildt rekommenderar i er åtanka de der omnämnda officerare. Jag kan ej nog vältaligt uttrycka mig öfver det sätt, hvarpå sir de Lacy Evans mottagit detta häftiga angrepp. Jag har icke haft den lyckan att vara vittne dertili, då jag i det ögonblick, då angreppet skedde, befann mig vid Balaklava och hann till positionen först i det ögonblick, då fäktningen upphörde; men jag är öfvertygad om att uttala alla deras mening, som äsett operationerna, då jag säger, att ingenting hade kunnat ske bättre och att generallöjtoanten, hvilkens förtjenster och välförhällande jag redan förut bafv tillfälle att framställa för E. N., förtjenar de högsta loford. Här hos följer armåens förlustlista af den 22 dennes. Raglan.r London Gazette offentliggör äfven listorna på de förluster, som engelska armåen lidit vid Sebastopol den 22—z6 Okt. Enligt dessa uppgifter blefvo vid kavalleriet dödade: 13 officerare, 16 underofficerare, 4 pukslagare, 142 meniga och 381 hästar, samt sårade: 27 officerare, 21 underofficerare, 4 pukslagare och 199 meniga. Infanteriets förlust utgjorde i döda: 1 officer och 14 meniga, samt i sårade: 9 officerare, 3 underofiicerare, 1 trumslagare och 199 soldater. Marinbrigaden hade 2 döda och 12 sårade. En skrifvelse från Konstantinopel af den 2 dennes innehåller några detaljer i afssende på Balaklavaaffären. Efter att ha beskrifvit huru turkarne blifvit kastade ifrån redutterna och förföljda af ryskt kavalleri, fortfar berättaren: I samma ögonblick deboucherade engelska kåren från en hålväg och uppställde sig vid ena ändan af dalen, för att betäcka turkiska lägrets ena flank. Denna kår bestod af 8 regementen lätt kavalleri, ett batteri af 4 kanoner och 2 bataljoner af första divisionen, det hela wnder befäl af lord Lucan och under honom af lord Cardigan. Ryssarne började utveckla sina linier, då lord Raglan, som från en höjd följde deras rörelser, gaf tecken till angrepp. Lord Cardigan (— skall vara: general Scarlett —) gjorde ett vildt angrepp och trängde tvärs igenom den ryska kåren samt högg sedermera in på det ryska kavalleriet, som fullständigt kastades tillbaka; ett kos sackregemente blef nästan tillintetgjordt. Fienden, som dessutom frän de höjder den innehade såg general Bosquet ila fram med stora förstärkningar, vek tillbaka för denna förfärliga stöt. Engelsmän och turkar trängde efter, och fienden nödgades att äter nedstiga i dalen, genom hvilken den på morgonen hade kommit. De allierade förföljde honom en sträcka af 3 (eng.) mil. Icke desto mindre voro redutterna ännu alltjemt i ryssarnes händer, och de gjorde engelsmännen stor skada med de från turkarne tagna kanonerna. Lord Raglan ville bryta detta motstånd, utan att afvakta förstärkningar och skickade derföre en skrifven order till lord Lucan. Härvid inträftade en egen händelse, som blef orsak till den förlust engelsmännen ledo. Lord Raglans order var icke ovilkorlig. Han befallde ett angrepp, om man hade utsigt att kun-a kasta fienden tillbaka. Biljetten lemnades åt en kapten, för att bringa den till lord Lucen; ankommen till honom meddelar kaptenen, under det han tog it fickan för att taga fram skrifvelsen, muntligen ordern, men dödades af en kula, innan han hunnit framföra mer än hälften af sitt uppdrag, så att det bifogade vilkoret aldrig blef lord Lucan meddeladt. Lord Lucan kallade till sig lord Cardigan, som just hade låtit sina ryttare sitta af, för att hvila sig litet. Lord Cardigan hörde ordern ochnöjde sig med att hänvisa på ryssarnes ställning. Det var i sjelfva verket en oerhörd djerfbet att angripa förskansningarne, ty angriparen mäste nödvändigt räka mellan skansarnes och de ryska föltbatteriernas eld. Lord Lucan insåg svä. rigbeten, men man bade ordern. Lord Cardigan lydde som soldat, koncentrerade sin styrka och kastade sig på fienden. Ingen kunde motstå honom på hans väg, men han råkade i korselden och det fientliga artilleriet anställde stor förödelse i hsns leder. I detta kritiska ögonblick inträffade geveral Bosquet med engeska och franska förstärkningar. Dessa trupper störtade sig på platån, der en förbittrad kamp rasade; ett fransyskt regemente ridande artilleri störtade fram i galopp och skickade sina kulor i fanken på den redan skakade ryska kåren. Fienden gaf vika på alla sidor, förskansningarne återtogos och ryssarne kastades ända tillbaka till deras förskansade isger, dit de togo sin tillflykt, betäckta af ett starkt artilleri. Ryssarnes förluster, utom de fångna, uppgå till 1500 man. Fransmännens förlust är ännu ej konstaterad, men icke betydlig. Turkarne ha förrat 150 till 200 man. Encelska kåren deremot är arko medissen, omkricg 600 man äro döda eller lan har bro LAN ryska officerare ) Am ro -. 3