Aftonbladet – 22 november 1854, sida 3

och ovilja för arbete, som hafver med sig brist på nödiga behof, och, då individen redan tidigt blifvit slaf för bränvinet, inleder på brotteus bana, derifrån den aldrig kommer och kan det icke heller, såsom om än för kroppsliga straffen fruktande, dock ej till själen bättrad, och i saknad af nödigt stöd för sitt uppehållande.r Norrala tingslag. — — — kistan hade häfvits ut genom fönstret och der öppnats — — —. (Berättelsen rekommenderas för öfrigt till genomläsande i sin helhet.) Linköping. — — — deras vilda välds — — —. Wedens härad. — — — Om N. N:s föregående lefnad har mindre goda vitsord blifvit inhemtade Tunge m. fl. härader. Här kallas mordbrand för en åtgärd. I sanning en mycket vacker åtgärd! Aista härad. Den dräng, som blifvit dömd för vällande till annans död, skämtade med den siste nämnde på oförsigtigt sätto — — —. Faurås härad. Drängen N. N. har i vrede öfver en från honom, af en piga, som han besof, förmodad stöld, piskat denna, etc. — — —. Skellefteå tingslag. Bevekelsegrunden till det redovisade barnamordet har varits — — —. Nog kan man begripa det mesta i nämnda berättelse; men önskligt vore om språket deri vårdades något mera, så a:t vederbörande icse utsatte sig för issarens löje, hvarigenom nyttan af denna statistik i viss män förfelas. — En kung som visas för pongar. Heine berätiar i sitt nyaste arbete följande anekdot om konusg Ludvig Filip: Den vän som förde mig omkring i Paris sade mig att kungen numera blott på bestamda tider visade sig på terrassen till tuillerierna, men ännu för få veckor sedan kunde man få se honom när som helst mot erläggande af fem francs. Fem francs?. frågade jag, visade då kungen sig för pengar ? — Nej, men han blef visad för pengar och dermed hänger det så tillssmman. Det fanns eit kompani af klakörer och legda gststrykare, som anföllo alla främlingar och tillbjödo sig att för fem frapes visa dem kungen; vilie man kosta på sig tio franes, skulle man få se kungen lyfta ögonen mot himlen och bedyrande lägga handen på hjertat; gåfve man tjugu francs sä skulle kungen sjunga marseljisen. Och de voro verkligen också i stånd att hålla hvad de lofvade. Fingo de fem f:anc3, upphofvo de ett jublande Icefve-rop under slottets fönster, och un.en framträdde dä på terrassen, bugade sig och arog sig åter tillbaka. Gaf man dem tio francs, skreko de mycket högre och buro sig åt som galnins gar när kungen visade sig, hvarpäå H. Maj:t till bevis på sin djupa rörelse vände ögonen mot himmelen och bedyrande lade banden pä bjertat. Engelsmöänoen gåfvo gerna tjugo francs: då steg entusiasmen til en oirolig höjd; när konungen visade sig, uppstämdes marseljäsen och skralades så länge tills H. Yvaj:t, om ej för annat, sä för att göra ett slut på oljudet, lade handen på bjertat, vände ögonen mot himmelen och sjelf instämde i marseljäsen. Å — Ben största bre i veriden. Hittills bar man ansett der så kallade Britanniabron öfver Menaisundet för den största bro i verlden, men man bygser nu vid Montral i Canada en bro af ännu mera -torartsde dimensioner. Den består af 25 hvalfbågar, len största på 330 fots diameter, de andra 24 hvar och en på 242 fots; hvar och en pelare är 15 fot ored, hela brons längd är 8000 fot, och hela afståntet mellan de två stränderna 10,284 fot, säledes, på 67 fot när, 2 engelska mil. Detta kolossala arbete kall bära namn af Victoriabron och vara färdigt .r 1858. Hela det eriorderiiga byggnadsmaterialet gör 27,500,000 kubikfot och 208,000 centner jern. Arbetet ledes af de berömda ingeniörerna Stephenson ch Ross och utföres på beställving af Canadas jernägsholar. som äraonar leda en iarnhana öfver hron