Aftonbladet – 22 november 1854, sida 2

rid Ränkesed, Lesjöfors, Storbron samt Mölnbacka, bvilken sednare dock ej kunnat fullbordas till följd af bristande leverance af rails från Finspång. Jernvägen vid Ränkesed öppnades för trafiken den 7 d:s, ehuru ej komplett färdig, af brist på rails, men direktionen har funnit sig föranlåten att tills vidare begagna plankor på den del af banan der rails fattades. Hr löjtnant Nordenankar har i år endast inom Wermland verkställt undersökningar för jernvägars anläggande vid Östanå, Mjönäs, Fösked, Ransäter och Svartsång. — Nästkommande lördag eller måndag lära Rikets Ständer komma att kallas till plenum plenorum å rikssalen för att emottaga Kongl. Maj:ts svar angående af Rikets Ständer beglutna lagförändringar. — Den af oss i går vidrörda frågan, huruvida staten, vid sin mellankomst för beredande af en jernvägslinie från Fahlun, borde lemna sitt understöd för en bana till Westcrås eller för en dylik till Gefle, har i dag i förstärkta statsutskottet fått sin definitiva lösning. Såsom läsaren fisner af redogörelsen för det förstärkta utskottets voteringar, segrade Fahlun-Gefle-linien, säsom man hade anledning förmoda, med en betydande majoritet. En för en annan ort inom landet vigtig fråga blef äfvenledes vid dagens voteringar på ett tillfredsställande sätt afgjord, 1 det förslaget om ett anslag af 5000 rdr för en teknisk skola i staden Borås blef bifallet. — Lagoch ekonomi-utskotten hafva i ett ganska upplysande betänkande behandlat den vigtiga frågan om hemmansklyfning och jordajsöndring. Utskottets pluralitet har dervid väl ännu ansett meningarne vara alltför mycket delade, för att fullkomligt frigifva hemmanaklyfningen, ehuru man förklarat sig vara af den öfvertygelse, att sådant torde kunna medföra stora fördelar för det allmänna, verksamt bidraga till jordens allmännare odling och en ökad produktion samt slutligen leda till större arbetsflit, sparsamhet och omtanka hos den jordbrukare som har utsigt för sig att kunna blifva sjelfegande, än hos den som saknar en sådan förhoppning. Emellertid hafva utskotten allvarligt yttrat sig emot de inskränkningar i 1827 års författning i ämnet, hvilka inträdt i följd af regeringens den 13 Juli 1853 utfärdade författning. Således hafva utskotten föreslagit, 1:o att föreskrifterna i 3 och 10 mom. af nämnde förordnings 1:sta S, angående förbud mot lagfart eller åbobref utan föregången undersökning å hemmansdel som är mindre än hvad för klyfning för orten i allmänhet är sta igadt, måtte till all kraft och verkan upphöra. 2:o att samma paragrafs 3 moment måtte erhålla en förändrad lydelse, som bestämmer en preskriptionstid af natt och år, inom hvilken vederbörande lösningsanspråk böra väckas å hemmansdel, derå nämnden tillstyrkt klyfning. I afseende på jordafsöndring hafva utskotten jemväl tillstyrkt, att Rikets Ständer må hos Kongl. Maj:t anhålla, att för de orter i riket, der för afsöndrad lägenhet den i 1827 års förordning bestimda minsta jordrymd i anseende till skiljaktiga förhållanden kan undantagsvis tåla nedsättning, konungens befallningshafvande må, efter samråd med sakkunnige män inom länet, dero n till K. Maj:t afgifva underdånigt förslag, samt derefter för hvarje sådan ort bestämma och kungöra den minsta rymd, hvartill afsöndring af jord må verkställas. —