Aftonbladet – 22 november 1854, sida 2

Demeter Joannides har förolämpat furste personligen, och att denne nu vill vara fr rån ringaste sken af hämnd. Hvarochen vet huru denna Ryssland helt och hållet hängifne man behandlat landet och sörjt för sig sjelf. För 15 år sedan inträdde han på embetsmannabanan. Numera eger han flera egendomar, och hans årliga inkomster stiga till mer än 53000 dukater, säkert det bästa bevis att han icke förgäfves gjort ryska generalkonsuln de största tjenster. Det torde nu äfven intressera er att erfara huru de ohka politiska partierna i Wallachiet stå till hvarandra. Jag har derom erfarit följande af en aktningsvärd, i landets särskilda förhållanden invigd man. Det visserligen lilla men så mycket mäktigare fanariotiskt-ryska partiet, som hufvudsakligen består af några bojarfamiljer, grekiska köpmän, prester och munkar har icke genom alla de ryska vapnens missöden förlorat det ringaste af sin intensitet, utan består ännu kompakt som förut och motser framtiden med full tillförsigt. Detta partis program lyder: Turkiet måste och skall krossas; Konstantinopel med alla provinser ända till Donau blir grekiskt, Donaufurstendömena ryskan. ij Det nationella partiet, eller rättare sjelfva landet sönderfaller i två fraktioner nemligen det som önskar valfurstar och det som vill förena båda furstendömena under en ärftlig vicekonung, liksom Egypten under sultanens öfverherrskap. Valfurstepartiet stöder sig på den historiska rätten och historien och vill derifrån icke det ringaste afvika; naturligtvis skola furstarne väljas för lifstid. Föreningspartiet vill deremot icke mera veta af valfurstar; det tyckes också hafva de vigtigaste och törnuftigaste skäl för sig. Det säger nemligen: våra val blifva icke särdeles väl sedda af andra, då hela Europa är monarkiskt, och föröfrigt äro dessa val i många afseenden för oss förderfliga och demorzaliserande. Ty de öppna ett vidt fält för inhemsk ärelystnad och fremmande intriger. Vid en ärftlig tron bortfalla deremot alla dessa faror, och blott en machiavellistiskt organiserad byråkrati återstår att frukta; men genom en vis grundlag och genom en förnuftig pressfrihet skulle man, liksom i andra länder, kunona till största delen och så vidt möjligt är förekomma detta onda., Man vill veta säkert att detta parti från många häll gynnas. Äfven många höga turkiska funktionärer skola hafva kommit till den öfvertygelsen, att det icke gifves något bättre medel att i furstendömena åstadkomma säkerhet, att betydligt försvaga om än icke fullkomligt tillintetgöra fremmande inflytande, att hålla Donauioden i alla afseenden fri, att försäkra Turkiet på denna sida mot anfall från norr, att uppresa åt den moldau-wallachiska nationen en förmur emot panslavismen och en vall emot grekdömet, än att ändtligen även åt denna nation efter seklers lidanden beskära nationella, politiska och borgerliga rättigheter i hela deras vidd. Slutligen det republikanska partiet. Dess hufvudmän befinna sig som bekant är i Paris och London; svansen deremot står ingenstädes att finna. Men besynnerligt är det, att man tror detta parti stå i rysk sold. Säkert är, att man för någon tid sedan fick läsa bref af en man som sommaren 1848 var konstitutionel, minister, hvari intressanta upplysningar i denna riktning hemtades. Sannt är också, att år 1848 sådana personer, bekände sig till det republikanska (bör väl skiljas från det konstitutionella) partiet, hvilka ända till Februarirevolutionens utbrott i Frankrike nästan dagligen besökte ryska generalkonsulatets hotell, men sedan legat i ständig fejd med ledarne för det konstitutionella partiet, Eliode, bröderna Goleska, Tolum och Magheru, I polska historien har redan visat sig att ryssvänner kämpade för liberum veto och republikanska institutioner, för att genom republikansk oenighet bringa det arma Polen till förderfvets brant och i Rysslands armar. Intet under då om man ville använda det bepröfvade medlet äfven hos andra grannar. De öfriga politiska partierna och nyanseringarne förtjena icke ens att nämnas. W ox Vi ha i dag erhållit finsk och rysk post ned underrättelser från Petersburg af den 12, från Helsingfors af en 16 och från Abo af den 17 dennes. FINLAND. Man läser i Helsingfors tidningar: ,Såvidt man här vet, tjena vid dei Sebastopol förlagde ryska sjöekipagerna fölsande fyra finnar: kapienlöjtnanten Guvenius samt löjtnanterne Lund, Elfs;rg och von krämer. I ryska marinjournalens för ningar öfver döde och sårade vid Sebastopols bomardement finner man bland särade kaptenolöjtnanten Guveninos och bland dem som erhällit kontusion löjtsanten Lund. Numera öfverste von Willebrand, hvilken utmärkte sig den 25 sistl. Okt., är en femte andsman, som delat belägringens faror. Vid den till Erim dragna Jandarmen tjena sannolikt ganska många finska officerare, men man känner ej deras namn, emedan man ej känner hvilka regementen som blifvit ditbeordrade.n Till finska bokhandeln hade nyligen ankommit en mängd kartor och planer öfver krigsteatern; inom få dagar var alltsammans utsåldt: ett vittnesbörd om det intresse, hvarSATSAS eken