Aftonbladet – 22 november 1854, sida 2

Korrespondens-artikel från krigsteatern vid Donau. (Frän Aftonbladets korrespondent.) SiebenbiirgiskWallachiska gränsen den 3 Nov. 1854. Det är liksom alit, hvad Hf och anda har, dragit sig tillsammans endast och allenast till Sebastopols fästen, torn och höjder, från hela den krigsteater, på hvilken den europeiska tragedien, som förut var blott en turkisk-rysk tvistefråga, uppföres. Vid Donau, vid Fruth, i Östersjön och vid Kaukasus njuta krigarne en overksam vapenrhvila och vänta tillika med hela det öfriga Kuropa med den mest spända uppmärksamhet afgörandets sista ord, hvilket sldgapen i och utom Sebastopol kanske redan 1 denna stund uttalat eller åtminstone ofördröjligen måste uttala. J:g måste bekänna att denna spänning, denna nästan förlamande väntan på afgörande och af hvarken turkiska eller ryska tartarer utbroderade underrättelser dag efter dag förmått mig att uppskjuta fullgörandet af min korrespondenspligt. Men ännu vänta vi alltjerot förgifves på den uaderrättelse, som ensam kan lugna och tillfredsställa, den att Sebastopol verkligen fallit och att ryska flotten blifvit förstörd eller eröfrad. Tartaren har gifvit oss en ovana genom den utbasunade sagan om Sebastopols fall, bvilken i trots af alla tvifvel och invändningar af de krigskunnige hölls för möjlig och troddes af de längtande. Vi äroicke nöjda med våra sista underrättelser. som gå ända till d. 25 Okt., ehuru enligt dem karantänsfästet är redlöst, fästena Alexander och Nikolaus hårdt medtagna, fästet Konstantin nästan fullkomligt tillintetgjordt, ccha det lyckats engelsmännen att öppna breech, att med några batterier genombryta de yttre verkens kedja, att framföra sina kanoner ända till närheten af en stadsport och beskjuta denna. Vi äro icke nöjda med allt detta, ja vi tro det icke ens fullkomligt, ehuru vi önska det. Vi fråga alitjemt: har Sebastopol ännu icke fallit? Det är märkvärdigt att man icke lätt kan finna någon, hvars omdöme är af något värde, hvilken önskar annat. Denna önskan skall dock slutligen, så hoppas vi, till fördel för civilisationen och den europeiska frih-ten, och kenske inom kort tid, blifva uppfylid. Måhända är jag då också i stånd att berätta! er något närmare om denna katastrof. Möj-: ligen får jag redan förut vigtiga underrättelser om de saker, som i Dobrudscha och trakten af Galacz förberedas. För närvarande något om de inre partiers ställning, hvilka under de nya förhållandena i Donaufurstendömena äro i verksamhet och söka skaffa sig inflytande. Den till Wallachiets furstestol återkomne furst Stirbey har utan många omständigheter aflägsnat från embitena alla personer, som under de två sed? j naste ären öppet tagit parti för ryssarne. Det blef bögt jubel bland folket, då två af de. mest kända och mest förbannade ryska partigängarne, öfverstarne aloman och Gigertu, hvilka under den ryska ockupationen och redan före densamma spelat vigtiga roler, blefvo afskedade. Den förre fick behålla sin öfverstetitel men utan pension, men den sednare blef helt simpelt utstruken ur rullorna. H-rmed har fursten förskaffat ett, om ön svagt försoningsoffer och en upprättelse åt landtbefolkningen kring Kalafat, hvilken Saloman förlidne vinter lät såsom turkvänner dels sammandrifva dels kasta i fängelse, äfvensom åt de föräldrar, hvilkag söner Gigertu lät gripa och öfverlemna åt rygsarne för att inspärras i klostren eller förvisas till Ryssland. Man är icke fullkomligt nöjd, man väntade en strängare tillämpning af rättvisan. Likaledes är man icke nöjd med det enkla afsked utan vidare straff, som den ryska skyddlingen och sitt fäderneslands uppenbara fiende ministern Demeter Joannides erhållit, och den allmänna meningen vill icke finna någon ursäkt för alltför stor mildhet emot denne uppenbare fosterlandsförrädare deruti att man säger att EA OTTAR