Aftonbladet – 22 november 1854, sida 2

hållanden, som härvid för öfrigt böra komma i bei traktande, pröfva och bestämma om och i hvilken : mån rabatt äå det kapitalbelopp, derä obligationerna äro utfärdade, må, inom de gränser nedanstående moi ment, i fråga om lånets amortering, föreskrifver, varda af riksgäldskontoret medgifven.n i Med 87 mot 32 beslöts att statsobligationernas va: lörer skola utsättas i både riksdaler riksmynt och silf: verspecie. Med 70 mot 49 beslöts att någon obligation ick får utfärdas å lägre belopp än tvåhundra riksdaler riksmynt eller femtio riksdaler silfverspecie (kontraj proposition var, att minsta valören skulle vara 400 rår riksmynt eller 100 rår silfverspecie). Med 62 röster mot 57 beslöts, att 1:sta punkten af det moment, hvilket motsvarar det 7:de i bet. n:o: 372, skulle erhålla följande lydelse: i Till ränteliqvider för dessa obligationer och kapi-; talets amortering anvisas samt uppföres å den stat, : som af Rikets Ständer vid hvarje riksdag varder för: riksgäldskontoret utfärdad, ett, i öfverensstämmelse. med regeringsformens 66 utgäende, ärligt anslag, svarande emot fem procent å det belopp, som, enligt: Rikets Ständers beslut, skall vpplånas, så att minst: en half procent å den förskrifna lånesumman årligen : må kunna användas till lånets åferbetalande; kom-. mande detta anslag att fortfarande och med oförminskadt belopp årligen utgå ända till dess hela lånet blifvit i stadgad ordning betaldt., Med 65 mot 54 beslöts, att Rikets Ständer skulle i underdånighet anhälla om Kongl. Maj:ts näd. fast ställelse ä de beslut, som af Rikets Ständer äro rö rande ofvannämnde lån meddelade. i — Lagoch ekonomiutskotten hafva sistl. gårdag inkommit med ett betänkande, hvilket erinrar om en klandervärd långsarmhet hos vederbörande att till pröfning och afgörande företaga vissa af Rikets Ständers underdåniga skrifvelser och förslag. Frågan är här om åtskilliga Rikets Ständers redan vid 1848 års riksdag hos K. Maj:t framställda förslag, angående ändringar i vår nu gällande patentförordning, hvars oduglighet länge varit både: iasedd och erkänd. Dt vigtigaste af dessa förslag var, att den i 3 3 mom. patentlasen medgifna rättighet att erhålla patent på uppfinningar i andra länder kända, men här i riket förut ej verkställda, måtte upphöra. Utskotten hafva nu, på motion af Hr A. W. Björck, erinrat om denna framställning samt derjemte tillstyrkt, att Eongl. Maj:t täckes åt fortgången af detta maktpåliggande ärende fästa sin nådiga uppmärksamhet, äfvensom att uti den förnyade patentförordningen som kommer att utfärdas måtte, med upphäfvande af föreskriften i nu gällande patentförordnings 11 g, angående preskription af sex månader för anställande af klander å meddelad patenträtt, stadgas att sådan rättighet att, med andras uteslutande, begagna en uppfinning, häd:nefter må beviljas endast vilkorligen, eller under förutsättning att uppfinningen verkligen är ny, hvarom pröfning må ega rum, i anledning af den talan patentinnehafvaren, derest han förmenar sig hafva blifvit i sin patenträtt förnärmad, kan finna skäligt att efter stämning vid behörig domstol (med bibehållande likväl af gode män för sjelfva tvistefrågans afgörande) mot den som vederbör göra anmärkning. Vi hoppas att dessa förnyade påminnelser :yckas tillvägabringa en snar förändring 1 den au gällande, för industrien särdeles menliga patentlagstiftningen och de många deraf fölJande mer eller mindre orimliga patenttvister. RAN