— Tredje årsväxtberättelsen från konungens befallningshafvande i Norrbotiens län, afgifven den 16 Okt., lyder sålunda: Under hela sommaren har stark värme och ovanlig torka varit i länet rådande, hvaraf den naturliga följden varit, att vegetationen isynnerhet ä all lätt jord mer och mindre lidit. Dessutom har gräsmasken i: länets sydligaste och folkrikaste fögderi gjort mycken skada ä ängarne, särdeles ä äldre härdvall och lindor. Men all slags skörd har blifvit väl inbergad, och spanmälen är öfverallt strid och vigtig samt rotfrukterna härda och fyllga, så att allt hvad jordbruket afkastat varit af särdeles god beskaffenhet. Beträffande åter afkastningen i qvantitatift hänseende, så kan den beräknas sålunda: Höstråg, som likväl mera obetydlig: oålas, antages i allmänhet hafva lemnat medelmåttig afkastning eller 15:de kornet, utsädet oberäknadt. På bördigare jord Torneä fögderi uppgifves likväl äringen till dubbelt så mycket, eller 30:de kornet. Kornet, som är landets hufvudsäde och mer än höstsädet lidit af torkan, anses dock öfver hufvud hafva tillskyndat odlaren medelmättig skörd eiler, efver afräkning af utsädet, 5:te kornet i vinst. Potatisskörden antages deremot hafva utfallit nägot under medelmåttan med 6:te kornets äring, utsädet oberäknadt. Hafra odlas endast obetydligt, men har, säsom mindre i bebof af väta, under den varma sommaren frodats förträfMigt och lemnat god afkastning; kornberäkningen är dock ej uppgifven. Hvad slutligen angär höfångsten, så beräknas den hafva gifvit medelmättig skörd öfverallt i länet, utom såsom antydt är i det sydligaste eller Luleå fögderi, der den ut allit betydligt under medelmåttan. Men hösttetet har varit längvarigare än vanligt, hvarigenom god besparing af foder egt rum, så att, ehuru nägon minskning i ladugårdarne inom sistnämnde fögderi blir af nöden, svårare päföljd ej synes vara att befara, helst invånarne i allmänhet haft god sommarförtjenst.