a Utskottets förslag försvarades af grefve E. Sparre. Betäatandet bifölls. Laguiskottets bet. n:o 58, angående ansvar för begagnande af lifsfarligt vapen, bifölls. Serskilda utskottets utl. n:o 26, angående användande af en del af bränvinsskatten till vedergällaing åt kronavs embetsoch tjenstemän för debitering och redovisning, förekom derefter. Utskottet har härtill föreslagit en femtedels procent, dock icke högre än hvad hittills högst utgätt. Frih. Palmstjerna yrkade afslag å denna restriktion. Frih. Raab yrkade bifall, befarande att, om inskränkningen bortiages, man skulle lätteligen slösa med dessa medel, och trodde tal. att besväret med debitering och redovisning hsdanefter skulle betydligt minskas. Betänkandet bifölls med uteslutande af inskränkningen. Bankoutskotteis mem. n:o 85, tillstyrkande upphö rande af begrafningshjelps aftjenande för bauvkens tjenstemän; och n:o 86, angående ett ackordsanbud, biföllos. Presteståndet fortsatte granskningen af bankoutskottets memorial n:o 81, och öfvergick, sedan valörerna å sedlarne i föregående plenum blifvit bestämde, till afgörande af den text en bankosedol skall ega. Utskottet har föreslagit en så lydande: Sverges Rikes Ständers bank inlöser vid anfordran denna sedel å riksdaler 00 riksmynt med 00 ort 12-lödigt myntadt silfver. Mot en sä lydande reversering opponerade sig doktor Björkman och prosten Berlin, som ansågo det ej vara nog att endast det mot sedelns valör svarande myntade egilfrets vigt upptoges, utan önskade tillika få på sedeln utsatt hvad denna i orttal utförda vigt utgör i silfverspecie. Det kunde. annars hända att en sedelinnehafvare ville hafva den inlöst i silfvervigt och ej i stycken specie, hvilket visserligen på det hela ej skulle tillskynda banken nägon förlust, då specien skall hafva sin bestämda vigt, men hvilket för banken skulle förorsaka större besvär, att uppväga för hvarje fal!, än att uppräkna de bestämda stycketalen. Prcsten Berlin omtalade att han i Berlin endast kunnat få en bankens hundra riksdaler sedel vexlad af det skäl att på sedeln stod att han inlöstes med 37, rår specie, och det vore kändt att den svenska specien vore något mera värd än Hamburger banko. Professor Agardh förordade utskottets förslag och ansåg att ju enklare texten blefve, desto bättre vore det. Han kunde ej se hvad det tjenade till att uppsaga den långa ramsan om realisationen, säsom en ständig påminnelse om bankrutten. Riksarkivarien Nordström ansäg att, då myntenheten vore den constanta och legala enheten, hvarje pjes skulle uttrycka sitt gällande förhällande till myntenbeten, pjesen må uppkomma genom multiplikation eller division med myntenrheten, och att sälunda reverseringen ä en riksdaler riksmynt skuile lyda att den inlöses med !, rår siltfver eller 2 ort 12-lödigt myntadt silfver, och så vidare med motsvarande evalvering för hvarje högre pris. Vid votering irellan utskottets förslag och daktor Björkmans, som innehåller: att vid tllämpning af det nya räknesättet Rikets Ständers bank skall utgifva sedlar å 00 riksdaler riksmynt att inlösas med 00 rdr i silf ver, eller 00 ort 12-lödigt myntadt silfver, segrade det sednare med 23 röster mot 10. Särskilda utskottets memorial n:o 26, angäende användande af en del af bränvinsskatten till ersätt ning för debitering och uppbörd af densamma. Utskottet har föreslagit , procent af hela uppbörden, dock med viikor avt den sälunda uppkomna summan ej finge öfverstiga det högsta belopp hvartill ersättoingen nu uppgär. Prosten Kullman ville att detta sista vilkor skulle borttagas, så att, då man ej kunnat till nägot säkert belopp beräkna den blifvande bränvinstillverkningen och möjligen summan komme att understiga de väntade 3 millionerna, hvarigenom äfven uppbördsprocenten skulle blifva mindre än 6000 rår, och kronans tjenstemän äfven i den händelse få itnöja sig med en lägre ersättning än den de nu åtnjuta, man ej skulle beröfva dem hoppet att, om tillverkningen öfverstege det kalkylerade beloppet, äfven ersättningen kunde stiga. Om äfven ersättoingssumman komme att blifva större än den nuvarande, måste man besiona att skattens intrader stiger isamma proportion som ersättningen ökas, och vore en på så sätt tillkommen högre, än den närvarande, uppbördsersättning blott en ringa och lämplig ersättning för den uppbördsprocentförlust de göra genom ständernas beslut om allmänna bevillningens nedsättande. Lektor Sonden och doktor Sandberg motsatie sig detta förslag. När genom småpannornas upphörande besväret blefve mindre, vore ej skäl att öka ersätt ningen. Tillverkningen blir äfven olika på olika stäl!en, sä att ersättningen skulle blifva högst ojemn Genom votering antogs prosten Kullmans förslag med 18 röster mot 16. . Förekom en af komminister Beckman väckt, från föregående plena länge hvilande, motion, af innehåll, huruvida någon afgift till staten, utom allmän bevillning, skall, sedan den föreslagna försäljningsskatter å bränvin, att utgå till kommunerna blifvit till sit belopp bestämd, under den i bevillningsförordningen upptagna titel af bränvinsminuteringsafgift krögare. värdshusidkare och källaremästare af taxeriogskommitteerna påföras cch af denna närings idkare utgöras. Motionären utvecklade behofvet af ett klart stadgande i detta hänseende, buruvida, då den af ständerna gillade bränvinsförordningen talar om en bränvinsminuteriogsskatt, utom den allmänna bevillningen, och föreskrifver att den skall päföras, dermed skall, såsom hittills varit brukligt, afses den minuteringsafgift, som af taxeringskommittterna påföres, eller derunder begripes den försäljningsafgift, som ständerna beslutat skall utgå till kommunernas behof. Denna sednare uppfattniog af saken ansåg talaren ej vara den riktiga, då förordningen talar om en afgift som skall utgå till staten och ej bör förvexlas med den kommunalskatt ständerna vid denna riksdag ålagt bränvinsförsäljningen. Att ständerna äfvenså primi tift tänkt sig frågan, synes den omtalade: melianmeningen uti beviilningsförordningen, der det beter utt, utom allmän bevillniog, en särskild minuterivgsafgift skall utgöras, utvisa, fast genom frågans förveckling meå bränvinsuiskottet nägon sädan afgift 2j blifvit bestämd, utan endast antydd. Den ostadighet, som visat sig uti uppgörandet af försäljvingslagen, tyckes nästan läta pöskina, att man vid tillverkningsskatten gick för raskt till väga och man nu visar just som en liten smula bondånger, parad med eti begär att ej stöta bourgeoisiens af föreä!jningslagen beroende mäktiga intresse. Denna framställning rönte ej nigon anklang inom det högvördiga ståndet. Både bevillnizgsutskotteis och det särskilda utskottets ledamöter gjorde sina bemödanden att skubba frögan från sig. Hufvudtianken i försvaret var, att det omtvistade förhållandet blott vore en fras, hvars beklagliga qvarstående i bevilloingsförordningen man ej kunde förneka, men hvilken man ej ville tillägga någon betydelse, då, genom nägot ej vidare stadgande, tydligt vore att nigon minuieringsafgift till staten ej skulle ifrågakomma och, genom den bestämda bränvinsförsäljningsskatten pr xaona, staten äfven uti den ena tiondedeien fätt sin ersättning. Dessa talare, till hvilka hörde professor Carlsson, doktor Sandberg, lektor Sonden och prosten Schram, yrkade att standet skulle vägra remiss ä motionen, hvilken skulle upprifva de blott på yian läkta bränviassären. Remiss vägrades, mot hvilket ständets förfarande komminister Beckman i protokollet nedlade sin protest. FA mt OR m Oh JA 8 BRA RR —VR — ns —— KR ER -— bb 0 hh AA ro KA k—— — AA --— Or An DD ND 535 mm AO Bergareståndet valde till suppleanter i förstärkt statsutskott: herrar Rettig, Ekenman, Eklund, Stolpe, Stenqvist och Rydin; samt i förstärkt bankoutskott: hrr Brodin, Wedel berg, Gustafsson, Hjorth och Sundblad. 8 — Bondeståndet. En lång bordlista undanröjdes ganska fort. Sedan det äter varit fräga om ledamöter som unteblifvit öfver permissionstiden och derom flera yttranden afgifvits, samt Lindström från Westerbotten blifvit förklaad oluldig att till ständate kagca inhatala Ja viten