Aftonbladet – 21 november 1854, sida 2

mr Sleary, det gör mig godt att te dig. Du var alltid vår älskling och du har gjort ott heder, derpå är jag vitt. Du måtte helta på vårt folk, min vän, förrän vi tala om atförer, eller krottar du derat hjertau, itynnerhet frumtimmernat. Jotefina är nu gift med E. W. B. Childert, och de ha fått tig en pojke, och fatt han blott är tre år kan han dock titta fatt på hvilken klippare som helt. Han kallat allmänt ridkontent lilla vidunder, och får du inte höra talat om den pojken hot Attleyt, så skall du höra talat om honom i Parit. Du mint väl Kidderminter, tom vi trodde hade ett godt öga till dig telf? Han är ocktå gift, gift med en enka, tom är gammal nog att kunna vara mor åt honom. De ha två barn, tom ha utmärkta anlag för fceroller. Du tkulle te våra Barn i tkogen med derat fader och moder döende på en hätt — derat onkel tar emot dem tom tina myndlingar på en annan hätt — de gå ut att plocka blåbär på en hätt — och tmåfolket komma och täcka öfver dem med blad på en hätt, — och du tulle bli förtjut och täga att det var det fullkomligate du någontin tett! Du mins nog Emma Gardon, tom alltid var tom en mor för dig? Naturligtvit ; det behöfver jag icke fråga om. Nå väl, Emma hon förlorade tin man. Han föll ned från en elefant i en pagod hot tultanen af Indien och kom tig icke mer, och hon gifte om tig — gifte tig med en hökare, tom blef förlibt i henne nerifrån parterren — och han är nu en rik man. Dessa flerfaldiga förändringar bearbetade mr Sleary, som ou blifvit betydligt hes, med mycken hjertlighet och en förundransvärd naivet6, när man tar i betraktande bvilken försupen gammal veteran han var. Derpäåinförde han till dem Josephine och E. W. B. Childers: (temligen fårad i ansigtet vid dags