Aftonbladet – 21 november 1854, sida 1

sin frukost och ej unnade sig någon hvila, som det också skulle varit fåfängt att söka under så bedröfliga omständigheter, blef det dock middag förr än de började få ögat på affischer, uppslagna på boddörrar och plank, som tillkännagåfvo närheten af Slearys konstridarsällskap, och klockan var ett, då de höllo midt på torget. En stor förmiddagsrepresentation, som just nu skulle börja, anmältes af en utropare just som de stego ur vagnen. Sissy tillstyrkte att de, för att undgå uppmärksamhet, skulle köpa sig biljetter vid ingången. Om mr Sleary tog emot pengarne, skulle han säkert känna igen henne och gå tillväga med försigtighet, och var han der icke, så skulle han nog käsna igen dem derinne. Med klappande bjertan begåfvo de sig derföre till den oförgätliga paviljongen. Der var flaggan med inskriften: Slearys konstridarsällskap, der var den götiska nischen, men mr Sleary fanns der icke. Master Kidderminster, som utvecklat sig allt för mycket på bredden, för att ens den vildaste fantasi kunde tagit honom för Cupido, hade gifvit efter för omständigheternas oemotståndliga makt och presiderade vid detta tillfälle, såsom en allsidig talent, öfver kassan samt hade bredvid sig en trumma för att på denna använda sina lediga ögonblick och sina öfverflödiga krafter, Under sin skarpa utkih efter falskt mynt hade mr Kidderminster i sin närvarande ställning ej öga för någonting annat än penningar, hvarföre Sissy slapp förbi honom utan att bli igenkänd, och de gingo in. Kejsaren af Japan, ridande en gammal hvit häst med svarta fläckar, snurrade omkring i luften fem stycken tallrickar på en gång, denna monaiks älsklingsförlustelse. — Sissy, ehuru väl bekant med det kejserliga huset, hade dock ingen personlig bekantskap med