Aftonbladet – 21 november 1854, sida 1

omnämnda stället, och den oiycklige fadren resa bort åt ett annat håll och på en annan och längre väg sammanträffa med dem på ort och ställe. Vidare öfverenskom man äfven, att han ej till en början skulle ge sig tillkänna för mr Sleary,y för att ej väcka misstro till sina afseigter, och på det underrättelsen om hans ankomst icke skulle förmå hans son att ånyo taga till ilykten, utan att det skulle öfverlemnas åt Sissy och Louiså att inleda saken, och att de skulle underrätta om orsaken till så mycken sorg och vanära, om att hans far befunne sig i närheten och om anledningen hvarför de kommit. Då dessa förhållningsreglor blifvit noggrannt öfvervägda och fullständigt uppfattade af dem alla tre, var det hög tid att sätta dem i verket. Tidigt på eftermiddagen gick mr Gradgrind från sitt hem för att vid den närmaste stationen stiga upp i det vagntåg han ämnade medfölja, och på aftonen begåfvo sig de begge andra åstad i den för dem bestämda riktningen, glada att icke ha sett något ansigte som de kände. De reste hela natten och stego bittida på morgonen ur på en mosse, ett par mil från den stad dit de ämnade sig. Från detta ödsliga ställe befriades de af en g mmal barsk postiljon, som tog upp dem i sin enbetsvagn och smugglade in dem i staden genom bakgator, der svinen gingo vall; och ehuru denna infartsväg hvarken var praktfull eller välluktande, var den dock, som i gådana fall ä: vanligt, den stora farvägen. Det första de sågo då de kommo in i staden var skelettet af Slearys circus. Sällskapet hade rest till en annan stad, öfver tjugo mil derifrån. De två städerna stodo i föriindelse med hvarsndra gexom en backig landsväg, på hvilken man eudast kunde färdas mycket långsamt. Ehuru de i största hast åto