Aftonbladet – 21 november 1854, sida 1

hon stod som en god få i hans hus, och sade i en ton af varm tacksamhet: Det ir alltid du, mitt barn I Redan förr än i går hade vi våra aningar,, förklarade Sissy, med en blick på Louise, och då jag såg er gå fram till båren och hörde hvad som der yttrades (ty jag stod hela tiden vid Rachaels sida) gick jag bort till honom, utan att någon märkte det, och hviskade till honom: Se icke på mig. Se åt det håll, der er fer står. Fly straxt, både för hans och er egen skull!s Han skälfde redan förr än jag tilltalade honom och studsade till och skälfde ännu mer vid dessa ord och sade: ,Hvart skall jag fly! Jag har blott mycket litet penningar och känner ingen som vill cömma mig undan!, Min fars gamla circus rann mig i sinnet. Jag hade icke glömt hvar mr Sleary brukade uppcehälla sig denna delen af året, och bade blott för ett par dagar sedan Jäst om honom i en tidning. Jag sade henom att han borde skynda sig dit och säga sit namn och bedja mr Sleary gömma honom tills jag kom. J. all vara hos honom redan i morgon b.ttide., sade han. Och jag såg honom smyga sig bort genom folkhopen. Gud vare loivad!, utbrast mr Gradgrind, så kan ban mihinda ännu komma ut ur landet. Detta v-r så mycket sannolikare, som den stad, dit Sissy hade visat honom, endast låg re timmears väg från Liverpool, hvarifrån han hastigt kunde sändas öfver till en annan verldsjel. Men som det var nödvändigt att iakttaga örsigtighet, då man satte gig i förbindelse med honom — ty det var nu hvarje ögonblick vil befara att han kunde bli misstänkt, och ngen kunde vara säker på att icke mr Bounderby, i ett anfal. af bullrande nit för det :Ulmännas väl, skulle spela en romersk roll — blef man ense om att Sissy och Louise skulle på omvägar bege sig allema till det