— I Vreta Kloster. — — — finnes här då intet annat att förevisa, än grafvar, grafvar, grafvar? Ajo. svarade klockaren. Och derpå förde han mig till ett hvalf i kyrkans nordvestra hörn, der en hop belgonbilder från klosterliden voro magasinerade hul ler om buller. Bjand dessa befann sig äfven en Mariebild med Christusbarnet på armen. — Klockaren pekade derpå och sade: Den der bilden satt fordom fästad vid en pelare här i kyrkan, troddes då kunna göra underverk och tillbads af den vidskepliga menigheten., En dag hade en bondfliicka lagt sig på knä för biljen och bad, med sammanknäppta händer: Heliga Guds moder! Låt mig få vår sockenskomakare till man; jag håller honom så hjertligt kär; han är så vacker. Heliga Guds moder! Låt mig få honom till man!, Flickan bad med hög röst, emedan hon trodde att intet menskligt öra hörde henne; men kyrkvaktaren, som var en klippare, stod dold bakom pelaren och beslöt att spela henne ett litet spratt. Fördenskull gjorde han sin röst så fin och späd, att den skulle kunna passera för jungfru Marias, och sade: Nehej! Du får honom inte. Nehej! Emellertid måtte han ha gjort rösten allt för fin och späd; ty ickan trodde att det var barnet, som svarat henne. Hon reste sig upp och ropade i vredesmod: Tig du, pojke, och låt mor din tala!s (Ö. T.) — Upptäckt. En fabrikant i Brissel, hr Eugene Pany, har lyckats upptäcka ett växtämnoe, hvilket ban anser kunna i flera fall ersätta och i några öfverträffa ull, såsom materiel för tygers förfärdigande. Sakförståndiga personer försäkra, att detta nya ämne isynnerhet lämpar sig för fabrikationen af mattor, möbelock gardinstyg, men mindre för valkade väfnader och klädningstyger. Vid dylika fabrikater kan en förstöring af mott och mal ej komma i fröga. I Aschen har redan bildat sig ett bolag för att tillgodogöra denna upptäckt. — En indians skarpsinanighet. En bekant resande, Charleroi, berättar följande: En indian hade blifvit bestulen på villebråd, som var upphängdt i hans hydda för att torkas. Vilden förföljde genast den okände tjufven djupt in i skogen. På vägen mötte han några resande, som han frågar, om de ej sett en liten och gammal hvit man, som bar ett kort gevär och åtföljdes af en liten hund med kort svans, ty han visste rued full säkerhet, sade han, att denna beskrifning träffade in på den person som stulit från honom hans villebråd.. De resande hade verkligen mt tjufven och frågade nu vilden, som: påstod sig aldrig hafva sett honom, huru han kunde vara i 1 alt så noga beskrifva honom, aJag viste att ij Dn måste vara liten deraf, aut har staplat stenar på hvarandra för att kunna nå viliebrådet; jag visste att han var gammal deraf, att stegen som syntes efter honom på löfven i skogen voro små: