Aftonbladet – 17 november 1854, sida 1

ir beräknas priset efter det utrymme de upptaga. rn Rio ————— ! hvilka vänta på Sektastopols fall eller belägringens upphäfvande, för att veta hvart de skola vända sig och med hvem de skola sluta förbund? Hvad skall man svara dem som anmärka att det är Österrikes tvifvelaktiga bållning som tillåtit czaren att koncentrera trupper och fatta ett lika energiskt som oväntadt motstånd mot de allierades bjeltemodiga ansträngningar? i. Återstår ännu att veta om Österrike skall kunna upprätthålla sin neutra!itet, om dess finansers ställning skall göra det möjligt att framhärda vid sin beväpnade afvaktanspolitik. Vi hafva i detta afseende några statistiska nppgifter som icke äro utan sitt intresse. Det stora national-lånet, hvars minimum bestämdes till 300 och hvars maximum till 500 millioner bade det dubbla ändamålet att återställa jemnvigteii mellan pappersmyntet och det klingande myntet, samt tillika betäcka den eventuella brist som kunde vppstå tll följe af kriget. . . . Men totalbeloppet af Österrikes statsinkomster var för år 1847 161,738,200 gulden; det föll under 1848 till 122,127,400 gulden, och höjde sig åter siilningom, så att det för år utgjorde 235,930,100 gwacl: Förökningen i statsinkomsterra, som, ehuru i ringare proportion, redan hade börjat 1850, förklaras af den strängare beskattningen i Ungern, medelst nya taxor och åtskilliga andra omständigheter, gom det här vore onödigt att upprepa. Låtom oss antaga, något som skulle vara högst utomordentligt, att statsinkomsterna under ett krig bibehålla sig vid den högsta siffran och uppgå till 236 millioner i rund summa. Af denna summa använde man 1853 till ränta på statsskulden 66,819,200 gulden, och för försvarsverket i rund summa 112 millioner. Men krigshändelserna skola höja denna summa till minst 160 millioner, emedan den 1849, då det icke var fråga om något krig mot Ryssland, uppgått till icke mindre än 163 millioner. Behofven af statens skuldsättning öka sig med intressena pi de nya lånen. Om det sist upptagna lånet beräknas till 400 millioner, så följer deraf att med det sednast negocierade utländska lånet på 35 millioner har räntan fått en tillväxt af 21,7350,000 gulden, hvaraf 6,750,600 gulden komma på det första året. Om man nu lägger denna summa till utgifterna för statsskulden år 1853, få vi för det första året en rund summa af 731, millioner, som för hvarje af de följande åren ökas med 5 millioner ränta för det nya nationallånet, utan att räkna amortering och ränta för utlottade obligationer på det gamla lånet. Sålunda skulle dessa två utgiftstitlar, som i853 voro 178,787,000 gulden, följaktligen under det första krigsåret uppgå till 233!, millioner, och således medtaga nära nog heia statsinkomsten (736 millioner). Om nu, såsom af totalberäkningarne visat sig, statsinkomsterna för 1853 sluta med ett deficit af nära 57 millioner gulden, så måste detta deficit, sedan utgiftssumman ökats med 54!7, millioner, uppgå till minst 110 millioner, hvartill man måste lägga en tillväxt i räntorna på det nya lånet, som under det andra året blefve 5 och under det tredje 10 millioner gulden. Men då nu femprocentslånet på 35 millioner blifvit till en del användt för betäckande af 1853 års deficit och för de första rustningarne, är det det nya nationallånet som måste bära hela tyngden af bristen för de löpande åren. Men nationallånet kan efter de fördelaktigaste beräkningar icke gifva mer än allrahögst 93 millioner om året, cch således icke på långt när räcka till att betäcka deficit. För att upprätthålla bankens solvabilitet måste staten, efter kalkyler som varit offentliggjorda i österrikiska tidningar, betala densamma ytterligare 150 millioner, som skulle falla på det nya nationallånet, hvilket, såsom man sett, måste betäcka deficit i händelse af krig. Hvarifrån skulle då tagas medel att upprätthålla kursen på pappersmyntet och höja det till pari med det klingande myntet? Om ett krig utbryter måste man således uppskjuta alla åtgärder för myntvärdenas återförande, eller också genom nya lån öka den sväfvande skulden. Den österrikiska statsskulden utgjorde, enligt den sednaste officiella af hr von Reden offentliggjorda redogörelsen, 1,745,975,507 gulden, och kunde lätt under ofördelaktiga omständigheter höja sig till 1,500 millioner, motsvarande hela statsinkomsten för 7Y, år, då man beräknar den sednare efter 1853 års budget till 236 millioner. Dessa siffror äro vältaliga. Detryska partiet skall deraf kunna sluta att Österrike icke kan underhålla ett krig mot Ryssland — hvilket är orimligt. Kriget har sina hemlighetsfulla bjelpkällor, och den nationella hänförelsen kan göra underverk; derom bär Fraukrike under den första revolutionen sitt vittnesbörd, hvilket oaktadt bankrutten och assignaterna trotsade hela Europa och vann seger. Deremot kan man på goda grunder påstå att Österrike, till följe af sina finansers tillstånd, icke kan i längden uthärda en beväpnad neutralitet hvilken, enligt de mäåttligaste beräkningar, kostar denna staten million francs om dagen! E. mp Köpenhamn den 11 Nov. Diskussionen i alla så väl politiska som icke-politiska kretsar har under den sednare tiden uteslutande vändt sig omkring konungens resa och de förestående valen. Såsom