2. 0 ISL. KONtlant säd lot sKUuiascalar Ior utlönie räntebärande medel 60,443 rår 8 sk. allt bko. BLANDADE ÄMNER. GCamlakarleby-affåren har blifvit ämnet för en rysk dramatisk framställning, hvilken nu som bäst lockar Petersburgs skådelystna publik till Alexandrateatern. Journal de S:t Petersburg meddelar följande rörande styckets innehåll: Madame Bjelke, eoka efter en tapper militär, likasom de flesta af hans förfäder fallen på ärans fält, eger en son, hvars studier knappast äro slutade och som brinner af längtan ait blifva soldat, tvertemot modrens Önskan, hvilken fruktar för stridernas faror och som dock af omständigheterna nödgas att låta hoaom följa sin kallelse. Men i fru Bjelkes hus finnes en ung ficka, hvilkens födelse är förenad meå en hel roman. För mänga år tillbaka blef en ung officer, förlagd i Helsingfors, förtjust i en ung flicka, tillhörande en rik och förnäm familj, och möttes at genkärlek. Följden blef motständ, enlevering och giftermål. Ett barn såg verlden, som lemnades i fru Bjelkes vård, och den arme officeren afgick till Kaukasien; hvad dottren beträtfar, så borde hon ej underrättas om alla dessa omständigheter förr än vid aderton ärs älder. Nu hade detta högtidliga år inträffat. Behöfver man väl säga att de båda unga, Oskar Bjelke och den vackra Lise, älskade hvarandra... att de svurit hvarandra en evig trohet? Men på samma gäng Lise blir underrättad om sin börd, erfar hon äfven att hon eger en rik hemgift... hotande hinder, hvilka lägga sig emellan henne och den unge mannen. Det ädla barnet förstår att undanrödja dem; hon sönderrifver en bankobiljet på 100,000 rubel silfver, — hela bennes förmögenbet. Nu är hon lika fattig som Oskar; men kärleken behöfver så litet för sin lycka! Emellertid ankommer fadren till denna urga spartanska, som i striden mot tscherkesserna förvärfvat generallöjtnants grad, inkognito för att se sin dotter, och innan kort är han iuvigd i alla små hemligheter inom fra Bjelkes hus; och då han tillika upptäckt Oskars förträffliga egenskaper, hvars patriotiska envusiasm förtjusar honom, förklarar han för hans moler att han gerna skänker sin dotters hand åt den unge mannen. Under allt detta anländer borgmästaren alldeles utom sig. Engelsmännen äro signalerade; efter att hafva brännt Uleåborg och Brahestad, komma de nu för att antända Gamlakarleby. Deras fartyg äro ej längre borta än 40 verst; mena Oskar kan bidraga at rädda staden; han måste skynda till Wasa, utverka gevär af guvernören för att beväpna Gamlakarlebys invånare samt nägra soldater för att bistå dem... Oskar hastar genast i väg till Wasa. Vi befinna oss nu vid hafvets strand och i andra akten, och här vidtaga de historiska fakta. Befolkningen tränges på vikens branta stränder; några med kikare rigtade mot horisonten, andra med jagtgevär, audra åter väntande på de vapen som böra komma från Wasa, alla upprörda af harm och färdiga att kraftigt försvara sitt hem. AajVigen ankommer den väntade undsättningen: två kompanier af tappre; de hafva gjort 146 verst på 30 timmar, — en oerhörd sak! Men Oskar hade disponerat allt längs hela väzen för denna forcerade marsch; hästar stodo färdiga vid alla ombyten, öfverallt funnos kärror, lifsmedel, örfriskning ar. Allt ordnas för att emoitaga engelsmännen. Det är Baranowskys berättelse satt i handling: tvenne kanoner framdragas på scencn; de äro maskerade af ett plank; den unge Bjelke uppsiiger på ett tak för au observera fienden, hvilken nalkas; generalen ordnar försvaret, utdelar befaliningar, kommenderer ... och ned ens ljud:r signalen, planket faller, en dubbel sanonad förnimmes: från sjösidan sluparnes kanoner, från stranden det maskerade batteriets; teatern är ) ull rörelse: buller, entusiastiska rop, bjeltemodiga uttryck ; det är här icke framställningen af en krigisk episod frän fordna tider, för ögonblicket lifvad af teaterspelet, — det är en händelse från i går, ännu lefvande, med friska pulsslag och hänförelser; rindarne äro ännu mättade af krutrök och man se: Ännu på böljorua piren af engelsnännoans demontierade och vacklande slupar. .. och publiken helsar med frenetiska bravorop denna krigiska scen från i gär, hvilken man Jäter honom i dag beskåda, och ien skänker sivt bifall på samma gäng åt de af Oskar 3jelke ditförda soldaterna och åt Gamlakarlebyboerjas vackra förhällande. Generalen, Lises far, har i uffären fått en kontusion; hans dotter, som igenkänt wonom och som ej lemnat stridsplatsen, hastar till 0nom . .. men den gamle generalen, som i början örlorat medvetandet, äterkommer till sig sjelf. Lyckig genom sin dotters glädje, nöjd med dens mod om hon älskar, skänker han dem sia faderliga väl ignelse . .. men Oskar mäste, förr än han fär gifta ig med Lise, följa generalen till aktiva armåen, der jan bör förvärfva de tappres kors... om ej han går a ärofull död till mötes. Detta stycke — säger Journal de S:t Petersbourg — eger visserligen intet annat intresse, än det som inas af dess anledning; men det uppväcker i högsta ;rad den nationela entusiasmen och patriotismen. Uti tt stycke af detta slag sysselsätter man sig föga med ktörernas spel: vi åtnöja oss derföre med aw säga, et alla som bidragit vid dess uppförande hafva uppylit sitt åliggande med värma och patriotism. Efter tyckets slut begärde man med höga rop författaren, å den aktör, hvilken hade spelat den engelske löjtantens rol, hr Woronoff, framträdde och kelsade pu liken. — HMexicanska stråtröfrarne. Följande drag f de mexicanske röfrarnes seder är kuriöst nog. Herrar G... och X... lemnade Mexic, ätföljda af venne betjenter, för att begifva sig till Vera-Cruz. je anlände utan hinder till Puebla och ämnade just maa denna stad för att fortsätta sin resa, då en eras gemensamme vän sade dem att vägen var osäer, för röfvare, och ait de derföre borde vidtaga nåra försigtighetsmätt, för att kunna vara på sin akt. De anlände utan nägot äfventyr till Tepleygualco der de hvilade öfver några dagar. Efter att afva tillryggalagt en eller par timmar sväg från den22by och jusi som de voro i begrepp att begifva sig ppför ett med palmer beväxt berg, de enda träd an träffar i denna trakt af Mexico, varseblefvo e bakom sig tre väl beväpnade men, insvepta i snygga appor och ridande på förträffliga hästar. De tycks vara resande och redo i gående. Hrr G. och X. ;xlade en frigande blick med hvarandra, men det ates dem ej vara någon fara å färde, ehuruväl de kunde begripa hvarifrån de hade kommit, då de rat ej sett till någon menniska under hela väno. Emellertid forisatte de lugnt sin väg, utan att dare fästa sia uppmärksamhet vid de nykomne. mkring en halftimma derefter, dä solen började ränna starkt, kastade hrr G. och X. sina kappor ver mulåsnorna, som föjde efter och buro deras baige. Under det de voro sysselsatta med att ordna ;m, upphunnos de af tvä rytiare. God dag, mina herrar! God dag mina vänner! svarade de resande, artigt ude sig om och förande handen till hatten för