Aftonbladet – 16 november 1854, sida 2

det sednaste uppträdet, liksom vid hvarje annat tillfälle under den sista tiden, hållit sig tätt vid sidan af mr Bounderby. Han tycktes ha räknat ut att han var i säkerhet så länge Bounderby ej kunde göra någon upptäckt utan att han visste om det. Han besökte aldrig sin syster och hade sett henne blott en enda gång sedan hon var hemkommen, nemligen den aftonen då han, såsom vi redan omtalat, hållit sig tätt vid Bounderbys sida. I hans systers själ rufvade städse en dunkel, obestämd fruktan, som hon väl aldrig uttalade i ord, men som omgaf den råa och otacksamma gossen med en förfärande hemlighetsslöja. Samma hemska möjlighet hade i samma otydliga gestalt framställt sig för Sissy, då Rachael talade om, att någon, som kunde få men af Stefans återkomst, hade skaffat honom ur vägen, Louise hade aldrig nämnt att hon hyste någon misstanka mot sin bror i afseende på bankstölden; hon och Sissy hade ej fört:ott sig åt hvarandra i detta hänseende, utom då de vexlat ögonkastet med hvarandra, då den intet anande fadren stödde sitt grå hufvud mot sin hand; men de hade begge fattat och förstått det. Denna andra fruktan var så förfärlig, att den sväfvade öfver dem som ett spöke, och ingen af dem vågade tänka på huru nära det var henne, mycket mindre hur nära det var den andra. Och likväl växte det mod valpen tilltvingat sig. Om Stefan Blackpool ej vore tjufven, så kunde han ju visa sig. Hvarföre gjorde han det icke? Ännu en natt. Ännu en dag och en natt. Ingen Stefan Blackpool. Hvar var mannen och hvarför kom han ej tillbaka? TRETTIOFJERDE KAPITLET. Det var en klar och frisk höstmorgon, då Sissy och Rachael följande söndag möttes tidigt på morgonen för att vandra ut på landet. Som Coketown strör aska ej blott öfver sitt eget hufvud utan äfven öfver sina grannars — i likhet med visst fromt folk, som göra det för egna synder genom att kläda