angelägenheter; jag har icke åtagit mig det och tänker heller icke göra det. Således skola de, som vänta sig en eller annan förklaring öfver denna del af saken, bli svikna i sin förväntan, enkannerligen Tom Gradgrind, och han kan icke nog snart lägga märke dertill. Hvad stölden 1 banken beträffar, så har ett misstag blifvit begånget. Hade man icke varit så utomordentligt bestillsam, skulle detta misstag icke egt rum, och jag hatar nu och i alla tider öfverdrifven beställsamhet. God natt! Ehuru mr Bounderby tog saken på detta sätt, låg dock, medan han höll dörren öppen för det afträdande sällskapet, en på en gång ytterst modstulen och ytterst komisk tafatthet atbredd öfver hela hans väsende. Ertappad som ödmjukhetens storskrytare, som byggt sitt anseende på lögner och i sitt skryt lemnat den ärliga sanningen lika långt bakom sig, som om han gifvit sig ut för att ega en stamtafla (det ges ingenting uslare), gjorde han en särdeles ömklig figur. Medan de personer, som han alltför väl visste skul e utsprida hvad som förefallit i hela staden, för att sedan öfverlemnas åt alla fyra vindarne, gin:o ut genom den dörr han höll öppen för dem, kunde han ej ha mer liknat en förödmjukad storskrytare, om också öronen blifvit stubbade på honom. Till och med denna olyckliga från högmodets högsta tinnar ned i förtviflans djupaste afgrund störtade qvinna, mrs Sparsit, befann sig ej i ett så beklaoansvärdt skick som denne mörkvärdige man, hvilken endast hade sig sjelf att tacka för hvad han var, Josiah Bounderby af Coketown. Sedan de lemnat mrs Pegler i en säng i hennes sons hus för natten, följdes Rachael och Sissy åt till Stone Lodges port, der de tog afsked af hvarandra. Mr Gradgrind hade sme!lertid upphunnit dem på vägen och med mycket deltagande talat om Stefan Blackpool. hvilken han trodde att detta fullkomliga unJanrödjande af all misstanka mot mrs Pegler skulle vara till stor hytta. Hvad valpen beträffar så hade han, under