Aftonbladet – 15 november 1854, sida 3

tydligt ökat det läga vattenståndet i Wenern, och väderleken för öfrigt under denna sena ärstid ingalunda plägar vara gynnsam för seglationen å Wenern.Helsingborg d. 10 Nov. I går ankrade på Gelsingörs redd holländska örlogsängarne Amsterdamp, kapten Spanjaard, och Cyclope,, kapten Zvaansals, båda ämnade att bogsera spanmålsfartyg norrut. Äfven eng. ängaren Folyrooda ankom i går till Helsingörs redd. ELARBADE ÅKENER — Qvinna och krigare. I en amerikansk tidsing lästes nyligen följande bref från Peris: Iötel des Invalides i Paris rymmer inom sina murar en folkmängd, som skulle godt räcka till för en ordinär amerikansk by. Femtusen officerare och soldater finna der en lugn tillflyktsort, der de kunna erbålla bot för sina sär och deras älderdom genom statens försorg betryggas mot ekonomiska bekymmer. Ni kan föreställa er, att det ej fiones mänga bland dessa, som bafva alla sina ledamöter i behäll. Hos en finnes blott ett öga; en annan har blott ett öra, en tredje har mistat sin ena arm, äter en har förlorat sina bäda ben, o. s. v.; men hvar och en har dock på ett eller annat sätt räddat hufvudet, hvilket för alla tyckes ega sitt förnämsta värde deruti, att det duger att röka med. Hvarje främling besöker de märkvärdiga köken och gör sina utrop öfver den dagliga ätgängen af lifsförnödenheter: 4000 F kött, 20 bushels morötter, dito rödlök, dito potates, 5000 s!. ägg o.s.v. Hvar och en tar i skärskådande kulan som dödade Turenne och nägra taga äfven mod till sig för att uppstiga på sindarne och betrakta afbildningarne af Europas berästade städer. Äfvensä underlåter ingen att bese Napoleons graf, ty denna hör äfven till de saker, som alla bekika när de besöka invalidhotellet; deremot försumma alla att besöka en person, som likväl bar ett särdeles intresse, ehura af den nuvarande gecerationen nästan bortglömd. Löjtnant Madame Brulon inkom i invalidhotellet för mer än femtio är tillbaka och är den enda qvinliga soldat, som någonsin kommit i ätnjutande af dess understöd. MHvarje kämpe för qvinvans förmåga och duglighet finner i henne en stödjepelare, ett bevis för sina grundsatsers riktighet. Angelique Marie Joseph Duchemin föddes år 1772 på den drifbädd för heroer, som fyra år förut hade frambragt det odödliga klöfverbladet Napoleon, Wellington och Chateaubriand. Tjugu är derefter äterfanns hon på den mest upprörda skådeplats som verlden nägonsin lärt känna. Ludvig den sextondes hufvud hade fallit och Frankrike var republik. Angelique var hustru, moder, enka, medborgarinna, soldat i fribetskriget. Hon tjenade flera är i de olika egenskaperna af simpel soldat, korporal, korporal-furir och sergeant-major. År 1799, vid 27 års åider, intogs hon på invalidhotellet, ej derföre att hon varen qvinna, en enka, en moder, utan emedan hon varen genom sina sär och sin tapperhet förtjent soldat. Hon fick der sitt uppehälle, och den lilla sold, som bestäs icke tjenstgörande officerare, samt derjemte under nägon tid 225 francs årligen såsom bokhällare vid klädkammaren. Vid 35 års älder erhöll hon högsta tillsynen öfver detta departement, med en ärlig lön af 900 francs. Genom sin sparsamhet blef hon i ständ att gifva sin dotter en god utstyrsel och ännu längre fram att understödja sina barnbarn och barnbarnpsbarn, och när vi helsade på henne förliden söndag bjöd bon oss på konfektyrer, som hon fått vid kristningen af en ännu sednare ättling. Fadren till denna bjeltipna tjenade 38 är ä rad i 42:dra regementet, det nuvarande 57:de linieregementet. Han gifte sig i Havre och Angelique föddes i garnisonen i Dunan i norra Frankrike. Bivuaken var hennes barndomshem. Vid sjutton ärs älder blef bon maka, vid aderion moder, vid tjugu enka. Hennes man stupade vid Ajaccio pä Corsica. Tre dagar efter sedan jag erfarit hans öde,, säger madame Brulon, iklädde jag mig hans regementes uniform och begärde tillåtelse att hämnas hans död. Tvä af mina bröder hade fallit i tjensten, min fader bade stupat på sla.fältet — mitt hjerta, mitt bufvud och min band brunro af längtan att skada engelsmännen och de upproriska korsikanarne, och mina betyg visa buru jag uppfyllde mina löften. Sedan omtalade hon för oss historien om Calvis belägring. Elfva månader hade de varit belägrade, sjuttiofem dagar bombarderade, men bon sksffade garnisonen på fästet Gesco undsättning, och hederslegionskorset på hennes bröst bevittnar, att hennes land uppskattade efter förtjenst denna hjeltemodiga handling. Ni kan här läsa ett intyg af hennes kamrater: Vi undertecknade, korporal och soldater vid det i Calvi förlagda 42:dra regementet, intyga och försäkra att mednorgarinnan och korporal-furiren Angelique Marie Joseph Brulon, född Duchemin, i egenskap af sergeant anförde oss i striden vid fästet Gesco; att hon med en hjetinnas mod deltog jemte oss i striden; att sedan de upproriska korsikanarne och engelsmännen försökt en stormning och vi derigenom blifvit tvungna att strida man mot man, hon dervid erböll ett sabeilhugg i högra armen och ett ögonblick derefter ett annat i den venstra; att hon, då hon fann att ammunition fattades oss, ehuru svårt sårad begaf sig midt i natten till Calvi, der hon uppväckte sextio qvinnor, hvilka hon förmådde att åtfölja sig, bärande till oss ammunition, hvarigenom vi sattes i stånd att slå fienden tillbaka och rädda fästet; och slutligen att vi prisa oss lyckliga att hafva egt henne till vår anförare. (Namnen.) Madame Brulon tillade: Jag kom ej ihåg att jag var sårad i bäda armarne, ej heller fruktade jag för mörkret, utan begaf mig ensam ästad mict i natten, som lyckligt förbi vakterna och uppväckte sextio sofvande qvinnor och förde dem, bärande as munitior, till fästet, till hvilket vi framkommo klockan två på morgonen. Vi gäfvo hvarje qvinna en half mark risgryn, hvilket vi alla ansägo som en god handel. Längre fram, vid belägringen af Calvi, var det som hon, sedan alla kanoniererna blifvit dödade och officerarne blifvit beordrade att intaga deras platser, sårades i venstra benet af en sönderspringande bomb, under det bon vid försvaret af en bastion riktade en kanon. Detta sista sär gjorde henve oförmögen till vidare Jjenstgöring och berättigade henne till en plats i invalidhotellet. Den 22 Oktober 1822 erhöll hon, på guvernörens öfver invalidhotellet, general Latour Maubourgs förslag, rang af andre löjtnant i följande ordalag: Mililärinvaliden madame Brualon, som före sitt inträde i Hötel des Invalides innehaft sergeants rang, har genom konungens (Ludrig den 48:des) nåd erbållit rangen af andre söjtnant och skall som sådan härefter erkännas. Guvernören hastar att bärmedelst bekantgöra denna nya nådebevisning af H. Maj:t, förlänad en person, som genom sina upphöjda tänkesätt och den högaktning bon inom botellet åtnjuter, gjort sig deraf i så hög grad förtjent. Under Napoleon den förstes regering rekommenderades bon af guvernören öfver invalidhotellet, som en person, den der genom sina för hennes kön ovanliga egenskaper gjort sig förtjent af att blifva delaktig af den för ådagalagd tapperhet bestämda belöving. Detta gick likväl icke då i fullbordan; det är presidenten Napoleon som hedern tillkommer att bafva dekorerat denna märkvärdiga qvinna. Madame Brulon är pu ej blott den enda qvinliga invaliden på hotellet, hon är också den enda qvinliga med!emmen af franska hederslegionen. Hennes utnämning tillkännagafs i Monitören för den 19 Aug. 1851, i spetsen för en lång lista af andra nyutnämda, utan anspelning på hennes kön, sålunda : hevalier Brulon (Angelique Marie Joseph), andra löjtnant — sju års tjenst — sju fälttåg — tre sår — flera gånger utmärkt sig och särdeles på Corsika vid försvaret af ett fäste mot engelsmännen den ö Prairial år II (1794),. Eburno 83 år gammal, bibehåller madame Brulon en ungdomlig liflighet och försäkrade oss att hon ej kände af nögon annan krämpa än den att hon ej gär riktigt bra, emedan det högra benet blifvit mera gensträfvigt än det sårade.