Aftonbladet – 13 november 1854, sida 3

Punkten bifölis. 4:de punkten innehåller, att köpare af hemman utom bergslag, som ej är slägting, icke får utöfver gårdens behof under 3:ne år fran tillträdet afverka skog. Friherre Raab gillade grundianken, men ej de inskränkningar, som den erhöällit. Det är särdeles vigtigt att införa ett hinder, då allt flera familiarisera sig med spekulationer i skog Föreslog derföre :ydelsen sålunda: att köpare af skogbärande hemman må ino.n viss tid hindras från afverkning. Frib. Tersmeden och Alströmer, br Flach ock grefve E Sparre godkände detta förslag. Punkten afslogs och frih. Raabs förslag antogs. Femte punkten förbjuder svedjande utom ker, äng och rätter beteshage ä annan mark än kärr och mo :sar samt å skog efter bepröfvande af konungens befallningshafvande. Frih. Raab ansåg svedjande böra förbjudas äfven i hagmark af de skäl, han förut anfört angående hag-. markerna i Småland, och föreslog begäran böra in-. oehålla: att inskränkning i svedjande vid förhöjdt vite mä påbjudas. Grefve Liljencrantz instämde häri, åberopande sin erfarenhet såsom jordbrukare i Småland, att allmogen och äfven herremännen afsvedja sina hagar äfven på de ställen, der sedermera aldrig skog sterväxer. Af denna orsak finner man stora irakter alldeles kala, ty matjorden är uppbränd. Vanligtvis uppväxer eljest å d2 afsvedjade ställena ända ti!l 1!,, alns hög ljung. På sädant sätt förstöres icke allevast skogen vtan ä:ven betet. DÅ nu Småland till in största del är beroende af sin boskapsskötsel, så kan man finna, hvilken stor nytta skulle för dessa crakter åstadkommas, om genom förbud af svedjande betet komme att återställas och förbättras. Det enda sått att förbättra sädan ljungmark lärer vara att syr: fatla ljungen, det vill säga att hugga ned dec, täcka marken dermed och låta den ruttna, Som vacligen sker på 3 är, hvarigenom nägon mylla erhällez, och :jungen utrotas. Småländningen har, i följd af de! åsmnde, högst usls kor, ty det bästa betet användes för oxarne, som säljas. Talaren yrkade derför förbud för svedjande äfven i hagar. Grefve Sparre försvarade utskotten och ansåg ordet rätta beteshage ej .nnebära de af talarne omnämnde med skog beväxte hagmarker. Genom votering antogs frih. Raabs förslag med 22 röster mot 13. Utskottens slutliga hemställan att Rikets Ständer skulle anhälla om en ny författnirg angående skogarne i riket, föranledde hr v. Hartmansdorff begära, att Rikets Ständer skulle anhälla det K. Maj:t täcktes till näst sammanträdande ständer sfgifva nädigt örslag till ny skogsordning och dermed sammanhängande författningar rörande förbättradt, för olika or er afpassadt, skogshusbållningssätt, vtgående frän de sf Rikets Ständer antagna grunder. Talaren onråg frågan ej ensamt vara af ekonomisk natur, då äfver åtskilliga stadgandev i byggningabalken beröra dersamma. Vill man vara mån om konungens prerogaiver, så bör man ock vårda Rikets Ständers rätt. et är olämpligt att begära en författning då man vj angett grunderna derför, ock då frågan ännu är outredd. Skall Kongl. Maj:t kunna titfärda en förattning, så skulle antagas att Rikets Ständer nu på örhand gifvit sitt samtycke till vissa stadganden, rörande hvilka de skolat afgifva sitt bifall, men då skulle ordalagen för stadganderna vara uppgifna. K. Maj:t mäste således höra Rikets Ständer i de delar of förordningen som ej utan deras samtycke kunna utfärdas. Frih. Raab kom till samma resultat som hr son Tartmansdor:f, äfven med antagande att frågan är af rent ekonomisk patur, emedan det är högst vigtigt att Rikets Ständer kunna vara e:se om vissa punkter. Erinrade att 1844 begärts en proposition i -konomisk fråga. Derjemte tillkommer det skälet, att före u färdandet af författningen bir möjligheten af dess verkställande vara beredd, som nu ej är förhsllandet i hvad rörer jägeribetjeningeo. Då mar intager att Kgl. M:t vill höra ständernas tankar, så måste de fatta beslut, och samma resultat uppstär, som af hvad nu begärts. För utskottens förslag talade grefvar-e Lagerbjelke och E. Sparre, emedan man eljest skulle genom anagna prinsiper komma att stå på samma punkt, som det gick med det så kallade principbetänkandet rörande kriminallagen. I hvad som rörer boställen och illmänningar är frägan af ekonomisk natur och sä!edes beroende af konungen, och i hvad som rörer den enskildes skoga lärer Kongl. Maj:t ej underlsta att ichemta Rikets Ständers tanka. Derjemte anförde grefve Sparre, att en del af Byggningabalken såväl före som efier 1809 ansetts vara af ekonomisk natur, och anförde exempel derpä i utfärdade förordningar. Hr v. Hartmansdorff protesterade mot denva äsigt, sä länge ej regeringsormen nämner de stadganden if byggningabalken, som ensamt äro af ekonomisk natur, ty till dess ha va de civil-lags natur. Genom votering segrade utskottens försiag med 24 öster mot 10. Hr v. Hartmansdorff reserverade sig, och hoppa e: att grefve Sparre ville i statsutskottet skaffa anslag st jägeribetjeniog. oe Sorgareståndet. Lagoch ekonomiutskottets betänkande n:o 30, i anledning af väckta förslag om ändringar och tillägg i skiftesstadgan, föredrogs och godkändes i alla dejar, utom den af utskotten i 12 kap. 1 föreslagnse föreskrift, att det skulle bero på skiftesmannen och sode männen att pröfva, huruvida skifte sf skogs mark skulle få ske. Hrr Berger, Indebetou, Björck och Stolpe yrkade afslag, emedan föreskriften siode strid med den allmänna grundsatsen, att den ärer itsord, som skifta vills. Hrr Hasselrot och Hen schen yrkade bifall, emedan föreskriften åsyftade bevaranidet af skogen, som genom skifte i flera loue: lättare utödes, än då den gemensamt äges och bru kas. Utskottets hemställan i denna S afslogs. Vic betönkandes i öfrigt uppstod ingen särdeles diskussion Till Redaktionen af Aftonbladet! Uti tit. tidoing för den 11 dennes finnes vid refe reringen af borgareståndets förhandlingar angående skogshushällningsfrågan upptaget att jag tillstyrkt obe tdingadt bifall iill utskottets förslag i anledning af bi Wetterbergs motion om straff för den, som unde vissa uppgifna förbållanden underlåter att återbes: och hägna lika stor areal af skogsmark, som den hvarå skog af honom blifvit afverkad. Decna upp: fettniog af mina ord är så mycket mindre öfverens stämmande med verkliga förhällandet, som jag all deles icke uttalade mig för bifall till utskottets för slag. Mitt korta yttrande vid diskussionens slut in skränkte sig till att varna för antagandet af nigo 2f de kontretörslag till beslut om skrifvelser ti! Kongl. Maj:t i ämnet, som derunder blifvit gjord: och enligt min uppfattning vore af mera inpgripard satur i eganderätten än utskoitets förslag. ag ar häller om införande i tidningen saf denna min för klaring. Stockholm den 13 November 1854. C. PF. Wern j:r. SETT ER . Ni RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER Inför rädbusrattens 4:de ofdelning förevur i åa sompleiteringsval uti det dsfskalen borgmästa ren Mellbin mot ansvarige utgifvaren af tidninge Fädernpeslandeis, f. poliskonstspeln Sahlin, väckt ryckfrihetsstal för en i nämnde tidning intacsen artike ander rubrik Täckelset fallers. Af de utef äkl ren utsedde jurymän hade ex Wahlberg anmält sig v.ra af gro sbandlaren Hiegardt snmäldes vara borire: iryckaren Wall, utsedd af svarande vält att han af en tillernad resa vo bland de af domstolen utsedde hade af Tuneld avmiält såom s