Aftonbladet – 10 november 1854, sida 1

P9 VN finna sig ti!lfredsställda med den nya handbokens vilkorliga aflösning och derföre upptagit den ovilkorliga, som innehålles i den gamla handbokens formulär. Svenska lagen innehåller icke något stadgande, som förbjuder lekmän att administrera sakramenten, men domstolarne hafva i flera, om ej de flesta, fall tagit sin tillflykt till 2 1 kap. missgerningsbalken, som stadgar böter 50 daler s. m. för gäckeri med sakramenten och otaliga fromma, om ock enfaldiga kristna, som med allvarligt och andäktigt sinnelag, utan vederbörligen invigda prestmäns biträde, bevått försoningens högtid, hafva blifvit fällda till nämnde bötesansvar och vid bristande tillgångar fått aftjena det med fängelse vid vatten och bröd. I anledning af detta sorgliga missförhållande väcktes vid innevsrande riksdags början inom borgareståndet tvenne motioner af diametralt motsatta syften: den ena, att den person, som, utan att vara prest eller eljest dertill vunnit b-hörigt tillstånd, beträdes med sakramentens utdelande, måtte första gången undergå varning inför domkapitlet, men vid upprepad öfverträdelse dömas till arbete i fängelse under sex månader, och för tredje gångens öfverträdelse till fängelse för lifstid; den andra motionen åter åsyftande, att det åberopade momentet i missgerningsbalken ej måtte tillämpas mot dem, som ej af lättsinnighet, utan af samvetsskrupler eller en till följe af deras tro stadgad öfvertygelse om det rätta deruti, sinsemellan utdela sakramenten, förrätta dop eller förehafva sådana religiösa handlingar, såsom icke äro isvensk lag belagda med straff. Lagutskottet, till hvilket dessa motioner remitterades, beslöt, under d. 31 sistl. Maj, tillstyrka Rikets Ständer att: besluta en förklaring, enligt hvilken ansvar för utdelande af sakramenten genom annan person än prestman eller särskildt dertill auktoriserad, bestämmes till 100 rdr bko böter, samt för hvar och en, som af sådan person mottager nattvarden, ett bötesbelopp af !6 rår 32 sk. bko. Häremot reserverade sig, bland andra, friherre J. Posse, som önskade att icke något straff måtte utsättas för det i motionerna åsyftade fall, och ganska lämpligt erinrade, att icke en gång den romersk-katolska kyrkan i detta fall ådagalade en sådan stränghet vid upprätthållandet af den liturgiska enformigheten. Detta betänkande bifölls af borgare-och bondestånden, men återremitterades af de två första stånden, inom hvilka rättvisligen måste erkännas att starka röster höjde sig för en kristligare och fördragsammare uppfattning. Lagutskottet har, med anledning häraf, ånyo behandlat frågan och tillstyrker nu att åt 28 1 kap. missgerningsbalken gifva följande lydelse: Den som, utan att vara prest, i annat fall än särskildt medgifvet är, förvaltar sakramenten och, efter varning, dermed ej afstår, böte trehundra daler; och vare hvar och en, som genom en sådan person den heliga nattvarden annammar, der han ej heller, genom varning, låter sig rätta, förfallen att böta femtio daler. Gör någon eljest gäckeri med sakramenten eller med gudstjensten och Guds ord, vare lag som sist sagd är.n Mot detta beslut bar hr E. Carleson afgifvit en reservation, så praktiskt välbetänkt ochi så sannt mensklig och frisinnad riktning, att vi ej kunna neka oss tillfredsställelsen att ordagrannt återgifva den: . Sä vidt de kyrkliga oordniogar, hvarom här är fräga, hafva sin grund i en oriktig uppfattning af religionens sanningar eller kyrkans former, tillhör det icke den borgerliga makten att dermed taga befattning. Genom straftlagar kunna de hvarken förekommas eller afhjelpas. I händelse utskottets förslag blefve lag kunde visserligen de vilseförde bringas till tiggarstafven och, i saknad af böter, gång efter annan underkastas det fängelsestraff, som mot böterna svarade; men att de derigenom skulle äterföras på den rätta vägen, corde med skäl böra betviflas. Fastheldre måste befaras att de skulle anse sig säsom martyrer för sin tro och stärkas i sin villfarelse. Efter min tanke skulle den af utskottet föreslagna lagen motverka sitt ändamål, och för min del afstyrker jag densamma. Vi medgifva villigt att utskottet i sitt sista utlåtande gjort ett medgifvande i frisinnad riktning så till vida, att det endast stadgat varning för första gångens öfverträdelse, men denna liberalitet uppväges till fullo af det mindre välbetänkta att införa stadgandeti den borgerliga lagen, der det icke har att göra, och dertill i missgerningsbalken,, dit hvarken gudomlig eller mensklig lag kan eller får draga det, som aldrig kan bli något annat än på sin höjd en rent konventionell ordningsstadga. Hvad skulle följden blifva af ett sådant stadgande? Utan tvifvel den af reservanten föresedda, att otaliga dissidenter, hvilkas tro och öfvertygelse svårligen lärer kunna brytas genom en officiel varning, blefve bragte till tiggarstafven och öfverfyllde våra fängelser, sedan deras tillgångar blifvit medtagna. Den som tror att något annat resultat skulle dermed vinnas, har sannerligen föga begrepp om vidden och allvaret af den religlösa rörelse som mer och mer griper omkring sig i det svenska samhället. Urder mångfaldiga afarter och förvillelser företer denna rörelse ett hufvuddrag, som sätter den om ej i jemnbredd dock i bestämd förvandtskap med Englands puritaner, Frankrikes hugenotter, de italienska dalarnes valdenser, med ett ord, med hvarje förtryckt trossamfund, som visserligen kunnat af statsmakten i fysisk måtto förtryckas, men endast derigenom blifvit mera starkt i sin tro och sitt passiva motstånd. Detta hufvuddrag är den lefvande öfvertygelsen, att det borgerliga samhället ej har någon makt öfver själar, och den obetvingliga föresatsen att heldre uppoffra alla jordiska fördelar än inrymma det en sådan rättighet. När man stiftar en lag bör man ock i första rummet försäkra sig om möjligheten af dess efterlefnad; men huru skall detta kunna ske med den ifrågasatta? Skola länsmannen och fjerdingsmannen lura i den fridlysta kretsen af det enskilda hushållet, eller lyssnande smyga omkring knutarne på hvarje hydda i de atiägsna och glest bebodda trakter, der den religiösa separatismen har sitt hufvudsakliga fotfäste? Det är med tillfredsställelse vi sett att rikets första stånd, och fven nregtoectåindet. höriat vakna till nåcon mmm AA AA AA mA LA KA AA