Aftonbladet – 9 november 1854, sida 1

kal ske skåll ske. Och detta skall väl ske. Jag måste väl resa då, — med ett ord, jag lofvar det.; Sissy steg upp. Hon blef ej förvånad öfver sin triumf; men den glådde henne och hennes ögon strålade. sTillåt mig att säga, fortfor mr James Hartbouse, vatt jag tvifar på att någon annan ambassadör eller armbassadris skulle kunnat med samma framgång underhandlat med mig i denna sak, Jag måste icke -:allenast betrakta mig sont försatt i den löjligaste: ställning, utan tillika söm slagen på alla punkter. Vill ni skärlka mig det nöjet att kunne erinra mig min fisndes hamn? Mitt namn ? sade ambassadrisen. Det enda navin jag b efton skulle sätta något värde på att Irfara. sSissy Jupe.s ; Förlåt min nyåkenhet i skilsmessans ögonblick. Slägt med fämiljen 2 I sJag är blott e fattig ficka, svarade Sissys Jag blef skild: från rm far — han var blott en kringresande konstridare — och af barmhertighet upptagen i rr Gradgrinde hus, der jag sedan alltjemt vistate.s Hon var gången. i SDt fattades blött: detta för att göra neder. låget fullständigt,, atbräkt mr Härthöuse; i t han med eh resignerad min sjönk ned på soffan, efter att en liten ständ stått som fastixt vid golfvet. sNederlaget kan nu bettrakHa som fulländadt. Blott en fattig ficka — lött en kringresande konstridare — Jarnes arthouse utskrattad, James Harthouse bara: en stör pyfamid af nederlag. Den stora pyramiden väckte hos honom tånken att bege sig uppför Nilen. Han fat tade på ögonblicket pennan och skref, med passande hieroglyfer, följande biljett till sin brör. Bägte Jack! Allting slut i Coketown. Utledsen vid stället. Beger mig af till kamelerna. . Dia tillgifne Jem. Hin rikgåe.