Aftonbladet – 9 november 1854, sida 1

mel genom att blo!t förvånad se på den, som rubba hennes fasta tro. Men vet ni också,, frågade han, hvad det är ni begär? Ni vet förmodligen icke att jag, befinner mig hör i ett slags oftentligt esae. som i och för sig sjelft kan varå lumpet nog, men som jag nu en gång åtagit mig och gom jag anses ha omfattat med den mest förtviflade ifver? Det vet ni förmodligpn inte, men jag försäkrar er att det så förhäller siga. Det gjorde ej något intryck på Sissy, det måtte nu förhålla sig så eller icke, Öch dessutom,, sade Harthouse, i det han villrådig gick några hvarf upp och nedför! gplfvet, är det så oändligt löjligt; Man skulle Ju göra sig till ett åtlöje för hela verldep, or an efter så mycket besvär skulle helt snöpligt dra sig tillbaka igenx, . Jag är fullt och fast öfvertygad, sir, att det är den enda upprättelse som det står i er makt att ge, upprepade fina, Jag är fullt a fast öfvertygad derovi, eljest hade jag ej mit hit,, ij a Han såg på Benne och giek åter upp deb ned på golfvet. På min ära jag vet Kvad jag skall göra. Så oändligt löjligt!s Nu blef det hans tur att betinga sig tystnad. . i Skulle jsg göra någonting så löjligts, sade han, i det han plötsligt rade mödde sig, mot kaminen, kunde det blott ske mot löfte om den obrottsligaste tystnad. Jag vill lita på er, sir, och ni kan lita på mig, syarade Sissy. Kaminen hvaremot han stödde sig erinrade Honom lifligt om aftonen med valpen. Det var alldeles samma kamin, och hur det hu Kom sig, men det föreföll honom som orm lan nu spelade valpens roll. fan kunde ej omma hvarken fram eller tillbaka. I Jag tror ej att en menniska någonsin funit, sig i en löjligare ställning,, sade han ter att ha sett upp i taket och ned i golfet, skrattat och dt fram ER igen. Men jag ser ingen annan utväg. Hvad som