dess skull hafva helt och hållet lemnat å sido allt afseende på sig sjelf. SJag talar med mr Harthouse? sade hon, då de blifvit allena. Med mr Harthouse. Oecha, tillade han för sig sjelf, du talar till honom med de mest tillitsfulla ögon jag i min lefnad någonsin sett och den mest innerliga (ehuru lugna) stämma jag någonsin hört.a Om jag också inte vet — och jag vet det ej, siro, sade Sizsy, shvad er heder förbinder er till i andra hänseenden — blodet steg honom härvid upp i ansigtet, — sär jag dock öfvertygad att jag så till vida kan lita på densamma, att ni håller mitt besök hemligt och ej omtalar för någon hvad jag nu ämnar säga. Jag vill tro er på ert ord, om ni säger att jag i detta fall kan lita på er. Det kan ni tryggt.s Jag är ung, som ni ser, och allena, som ni ser, och har, då jag begifvit mig till er, endast hemtat råd och uppmuntran af mitt hopp. Men detta är mycket starkt och lifligt, tänkte han, i det han följde hennes för ett ögonblick uppåt riktade blick. Det här är en mycket kuriös börjans, tänkte han vidare; jag ser ej hvar vi skola komma att sluta. Som jag trors, sade Sissy, vhar ni redan gissat hvem jag nyss lemnat. Jag har under de sista fyra och tjugo timmarne, som förefallit mig som lika många årv, svarade han, varit i den största oro för ett fruntimmer. Jag bedrager mig troligen ej i mitt hopp att ni kommer från detta fruntimmer. Jag lemnade henne för en timme sedan. Hvar? Hemma hos hennes far.a Trots mr Harthouses kallblodighet förlängdes hans ansigte och ökades hans förvir